Sanden som potatismjöl på Koh Samet

Äntligen framme vid färjan

Den 27 mars 2010 lämnar vi Arlanda, en lördagseftermiddag. Vi ska resa till Thailand tre veckor. Den här gången ska vi stanna fem nätter på Koh Samet och därefter ligga still på Koh Lanta i två veckor.

Vad vi inte vet när semestern startar är att vi kommer att vara fyra veckor i Thailand. Sista veckan tillbringa vi i Bangkok för att vulkanaska hindrar oss från att flyga hem.

Vi har valt att stanna några nätter på Koh Samet för att det ligger så nära Bangkok. Vi ska åka buss från flygplatsen till staden Rayong och det ska inte ta mer än tre timmar.

Thai Airways planet landar i Bangkok enligt tidtabell vid sextiden på morgonen. Bussen till Rayong går från busstationen vid flygplatsen. Vi tror att vi ska hinna till färjan som går 11.00. Riktigt så enkelt blir det inte...

Vi förstår efter lite letande att vi måste åka taxi till bussstationen. På busstationen får vi vänta nästan två timmar. Bussen ska gå 08.40. Väntan blir trist men Oscar sover. Bussen tar sen mycket längre tid en vi trott. Väl framme i Rayong åker vi taxi till färjan. Nu är klockan strax 13.00 och båten ska gå 13.30 och tar ungefär en halvtimme.

Vi hinner dricka semesterns första öl och äntligen kan vi koppla av. Vi ser Koh Samet ute i havet. Resan som vi trodde skulle ta tre timmar tog nästan sju timmar.

Oscar och Susanne på färjan till Koh Samet
Saikaew Beach - stranden där vi bodde

Väl framme vid färjelägret fungerar allt utmärkt. Vi behöver inte ta hand om våra väskor mer och vi får åka ett litet tåg fram till båten. På Koh Samet lägger båten till på norra delen av ön och vi blir transporterade på ett lastbilsflak till resortet.. Vi har bokat Saikaew Beach Resort hemifrån. Vi hade läst att det kan vara svårt att få rum eftersom ön är förhållandevis liten.

Resortet består av flera olika delar. Vi bodde i en bungalow med egen gunga på verandan. Rummet var ganska ordinärt men lite extra ordinärt var att duscha fick man göra under bar himmel och utanför vårt hus hade vi en egen gunga.


Buddahstatyn på Koh Samet
Vi checkade in, packade upp lite grann och gick ut på stranden. Vi ville äntligen få bada och vi behövde äta.

Stranden vi bodde på heter Saikaew Beach. Vi hade läst att sanden var som potatismjöl och det kan vi hålla med om. Stranden var fin och havet var riktigt blått. Vi badade förstås och det var trevliga och lugna vågor, hyfsat långgrunt.


Vi började som vanligt gå längs stranden. Det fanns några hotell och någon enstaka affär men mest av allt fanns det restauranger och det var ganska mycket folk på stranden. Stranden var rätt lång så vi sparade sista sträckan biten till dagen därpå eftersom vi var reströtta.

På kvällen gick vi upp på bilvägen för att ta oss till Koh Samets centrum. Vi ville titta vad det var för ställe. Vi hittade ingenting spännande annat än någon restaurang med WiF. Vi tyckte mest att vägen var för smal för alla de bilar som åkte där och luften var full av avgaser. Oscar fick i alla fall klippa sig hos en frisör ute på vägen. Sen var den kvällen slut. Vi upptäckte senare att vårt resort hade gratis WiFi i receptionsområdet.

Dagen efter, direkt efter frukosten, tittade vi på den stora Buddah som fanns alldeles bredvid vårt hotell.

Sen tittade vi till poolerna på hotellområdet. En av poolerna fanns nära vår bungalow, en annan fick vi inte bada i för att vi inte bodde i de fina husen och den tredje där badade vi. Det fanns bardisk i poolen och det var möjligt att både äta och dricka. Det är lätt att tro att vi ofta hamnade i poolen för att äta och dricka framåt eftermiddagen men vi bada bara i poolen en enda gång. Havet var så fint och så barnvänligt att till och med Oscar föredrog havet.


Staty på stranden norra sida
Staty på strandens södra sida

Andra dagen tog vi en promenad längs hela stranden. Vi bodde nästan längs norrut så vi började med att gå så långt söderut det gick. Längs ner på Saikaew Beach finns en staty på några klippor. Passerar man statyn och klipporna har man kommit till nästa strand, så när ligger stränderna varandra. Andra dagen på Koh Samet träffade Oscar en kompis. Han hette Vincent och kom även han lustigt nog från Täby.

En annan dag promenerade vi så långt norrut vi kunde komma på Saikaew Beach och även där finns en liten staty. Norr om denna staty finns bara klippor och här tar stranden slut. 

En alldeles vanlig dag på Koh Samet åt vi frukost, badade i havet, åt lunch, badade i havet, gick hem och bytte om gick tillbaka till stranden för att äta eller någon gång gick vi till bilvägen för att äta. Så mycket annat hände inte.

En kväll på bilvägen hittade Janne en försäljare som sålde skalbaggar, stekta eller grillade skalbaggar. Janne köpte en enda skalbagge bara för att äta den. Den smakade inget särskilt men nu har han i alla fall ätit stekta skalbaggar. Ute på bilvägen hittade vi även en kanadensisk restaurang som vi gillade. Stället hade WiFi och Oscar åt kunde äta pizza så den kvällen blev räddad.

Janne har hittat skalbaggar man ska äta
På kvällarna var vi mestadels på stranden

Eftersom vi tyckte det var för mycket avgaser längs vägen så valde vi bort bilvägen nästan varje kväll. Vi gick mycket hellre till stranden för att äta.

Vi valde samma ställe tre dagar i rad men inte för att maten och servicen var så bra. Det var läget som var bra. Två, tre restauranger bort fanns en bar som körde Fireshow nästan varje kväll.

Jodå, vi har sett Fireshow tidigare men detta var verkligen en show. Tio killar gjorde synkroniserade rörelser med eld till musik. Det var som att se en dansshow med elden snurrande omkring. De var inte jätteduktiga på något sätt men det var fint och de försökte verkligen att göra en riktigt bra show. 

Sista kvällen vi var där var det någon specialuppvisning. Showen avslutades med fyrverkeri längs en lina som slingrade sig som en spiral på stranden. Det var riktigt häftigt. Efter fyrverkeriet fick turisterna leka lite med elden. Bland annat skulle de gå limbo under en brinnande stav.

Sista dagen vi var på Koh Samet tog vi taxi, ett lastbilsflak, till en annan strand. Stranden heter Ao Prao Beach. Vi hade läst att stranden var fin och att det ligger några enstaka lyxhotell här.
Det tog inte alls lång tid att komma dit, max tio minuter. Stranden var fin och här fanns några få restauranger. Vi badar, promenerar längs stranden och sen sätter vi oss för att äta. Det är rätt dyrt men det förväntar man sig när restaurangen tillhör finare hotell.

Det går även att snorkla från denna strand. Ganska långt ute i havet låg en dykbrygga och klarar man av att simma dit så går det bra att snorkla. Oscar och Janne simmade ut till bryggan och snorklade däromkring.

Janne på Ao Pra Beach
På utflykt till Ao Pra Beach

Vi hade bestämt med taxin att han skulle hämta oss när det blev dags att åka hem. Den här dagen var riktigt, riktigt varm så vi sätter oss åter igen på restaurngen för att ta något att dricka innan taxin kommer.

Ölen vi drack var som sagt ganska dyra och i sammanhanget kan nämnas att vi upplevde Koh Samet generellt som dyrare än många andra platser vi besökt i Thailand.

Efter fem nätter är det dags att lämna Koh Samet. Oscar säger hejdå till sin gunga som han inte alls använde så mycket som vi trodde att han skulle.

Gungan utanför vårt hus
Oscar och Janne ska lämna Koh Samet


Vi var på Koh Samet fem nätter och det var lagom länge. Ön är liten och det finns inte så mycket att göra och om man vill lära känna ön så gör man det rätt snabbt. Stränderna var jättefina och det var ganska mycket folk trots det är Koh Samet varken en partyö eller en plats dit man åker för att shoppa.

Vi hade fem riktigt trevliga dagar på Koh Samet och kanske kommer vi tillbaka en dag. Hamnar vi nära Bangkok och vill fördriva några dagar så ligger Koh Samet bra till. Med bil tar det max tre timmar att komma dit. Vi kan absolut rekommendera Koh Samet. När vi lämnar Koh Samet för att ta oss tillbaka till Bangkok beställer vi på grund av tidigare erfarenhet en bil till flygplatsen. Vi ska flyga till Krabi för att tillbringa två veckor på Koh Lanta.