 |
| Poolen på vårt hotell - Banyan Villa |
Resan till Thailand startade 12 april 2008. Efter att ha firat Songkran i Hat Yai varit på Koh Lipe i fem nätter och Koh Lanta i sju nätter är vi egentligen på väg hem. Vi ska flyga hem från Phuket (via Bangkok) men vi väljer att stanna några dagar på Phi Phi Island.
Vi var på Phi Phi Island år 2003 och tyckte väldigt mycket om det. Vi ville åka tillbaka nu för att bara ta reda på om vi fortfarande tycker om det och av nyfikenhet för att se om någonting är annorlunda efter tsunamin.
Intressant var som sagt att se om det hade hänt någonting sedan 2003 när vi var där senast. Där båtarna lägger till i Ao Ton Sai var allt sig ganska likt förrutom att de höll på att flytta piren och att huset där dykfirman Hippodivers tidigare höll till fanns inte längre kvar.
Vi hade fått tips av en familj vi träffade på Ko Lanta att vi skulle bo på Banyan Villa - så vi valde att göra det.
Vi hade inte bokat hotell Banyan Ville men när vi kom fram till Phi Phi och alla hotellraggare bad vi en kille köra våra väskor dit. Det fanns rum men vi skulle få vänta någon timme innan vi kunde få rummet.
 |
| Där båtarna kommer in - Ao Ton Sai |
 |
| Där man badar - Lo Dalam |
Jag vet inte om vi ville skratta eller gråta för på något sätt var det så tragiskt att se alla dessa solstolar. Det var som att komma till vilken grekisk ö som helst.
Det positiva vi upplevde med stranden var att vi tyckte inte alls att den var så långgrund som vi mindes den. Här gick definitivt att bada och det var en alldeles fantastiskt fin strand när man kom ner i havet. Vi trivdes verkligen på den stranden. Gick man ner i vattnet blev man lätt liggande där flera timmar. Det fanns ingen större anledning att gå upp.
 |
| Long Beach |
 |
| Phi Phi Ley - taget från Long Beach |
Nästa dag var det dags att göra nya upptäcker. Det finns en del utflykter man ska göra från Phi Phi Island, bland annat se Maya Bay på Phi Phi Leh där filmen "The Beach" spelades in. Vi hade redan sett den stranden och valde istället att åka till Long Beach där vi aldrig hade varit.
Long Beach var en fin strand. Det fanns kanske fem-sex dykfirmor, lika många restauranger och bungalowresort. Här höll det på att byggas en hel del troligtvis, som vi uppfattade det, fina bungalows.
 |
| Oscar i solnedgången på Lo Dalam |
Tillbaka på Lo Dalam igen blir vi en kväll sittande på stranden med varsin Baccardi Breeze, som blev favoriten här.
Det kändes mysigt att sitta där och titta på solnedgången. Vi satt utanför Mama Mia vars ägare för övrigt skrivit en bok om tsunamin på Phi Phi Island. Boken går att köpa hos bokhandlare på ön och vi köpte den förstås.
Nej det blir ingen riktig solnedgång i havet men är man på en trevlig plats så går det lika bra att solen går ner bakom ett berg. Vi hörde musik, drack våra Baccardi Breeze, såg barn träna på eldshower (utan eld) och se vår Oscar i motljuset från solen gräva i sanden.
Oscar hade det bra på Phi Phi Island men vi tror att han saknade sina vänner från Ko Lanta. Här på Phi Phi Island hittade han inga nya men vi var ändå bara här tre nätter.
 |
| Janne och Oscar vid middagsbordet |
På balkongen hördes så många ljud, typ djungelljud. Utanför balkongen fanns massor av stora fina växter att titta på. Det var växter som man aldrig kan se i Sverige annat än som krukväxter.
Vi tycker om Phi Phi Island på något sätt, men tycker att det är en fruktansvärd plats på ett annat sätt. Det är trevligt på Phi Phi Island eftersom det finns precis allting, möjligen inte lugnet. Det är som en stor stad (utan höghus) och det är precis det som är det fruktansvärda. Allt detta som finns på denna lilla ö har transporterats dit mestadels för turisternas skull. En gång i tiden var Phi Phi Island troligen ett litet paradis för det är verkligen fint men det är bara för mycket av allting på denna alldeles för lilla plats.
 |
| Oscar på väg till Phuket - spelar Game Boy |
Det stora som hade hänt var att de hade satt upp ett signalsystem som visade vilken väg man skulle gå om det kom en ny tsunami. Vi antar att dessa både skulle tjuta och lysa (för att visa vägen) ifall det händer någonting igen.
Så fick vi då vår nyfikenhet på Phi Phi Island stillad. Vi tycker om Phi Phi Island och det är fint där men när vi skriver detta denna gång kan vi ändå säga att vi kommer inte att åka tillbaka. Det har blivit alldeles för mycket människor och alldeles för stort.
När vi åker därifrån gör vi det för att vi om några dagar ska flyga hem till Sverige igen. Vi måste därför ta oss till Phuket och vi väljer att stanna på Karon Beach.