 |
| Oscar på speedbåt till Koh Lipe |
Vi hade läst att Ko Lipe är ett paradis och vackrare än så här blir det inte i Thailand. Det ska även vara ett paradis för snorklande barn eftersom korallrevet låg så nära stranden. Ko Lipe hade mycket att leva upp till. Nu skulle vi äntligen få se paradiset.
Resan till Pak Bara tog cirka två timmar sen fick vi sitta där och vänta säkert en timme. För att snabbt komma ut till Ko Lipe hade vi bokat en speedbåt och den tog ytterligare en och halvtimme. Båten gick fort men resan var ändå behaglig eftersom havet var lugnt.
Ko Lipe och Ko Adang låg alldeles bredvid varandra. Vi blev avsläppna på Koh Adang och besättningen tog hand om allt bagage - trodde vi. När vi åkte vidare med långsvansbåten hade vi inte fått med oss våra väskor. Båten fick vända om och hämta väskorna som stod kvar på Ko Adang. Sen bar det av mot Ko Lipe.
Vi åkte runt nästan halva Ko Lipe och släppte av turister och vår strand kom sist. En av de platser vi planerat att göra utflykt till hade vi alltså redan sett - ganska praktiskt. Cirka halv ett gick vi iland på Pattaya Beach och checkade in på Lipe Resort.
Lipe Resort kändes prismässigt som ett hotell vi brukar välja. Resorten på Ko Lipe har ingen hög standard Lipe Resort var inget undantag. Oscars extrasäng var en madrass på golvet. Susanne gillar inte otäta rum och under ytterdörren fanns en stor springa så att ödlorna fritt kunde springa in i rummet. Rummet städades inte på hela tiden men vi tror att de gjort det om vi bett om det. Toapapper fick man säga till om man ville ha mer.
 |
| Lipe Resort taget utanför vårt hus |
 |
| Pattaya Beach - lugnt och fridfullt |
Det finaste resortet idag på Ko Lipe är Bunduraya och det hade vi valt bort när vi läste på hemma. Som kuriosa såg vi att de håller på att bygga ett finare resort som ska vara klart hösten/vintern 2008. Resortet kommer att få Ko Lipes första pool och sen är kanske paradisön försvunnen.
Pattaya Beach var en jättefin strand och det var lugnt på stranden. Stranden var lång men man kunde gå längs hela stranden. Det var en utmärkt strand att vandra på om man ville motionera eftersom den var lång men i alla fall tog slut. Största anledningen till vandrandet var annars att restaurangerna låg längs stranden. Här fanns cirka 10 - 15 restauranger, 10 - 15 barer, några massörer och två dykfirmor.
Pattaya Beach skulle vara ett paradis för ett snorklande barn. Oscar är sex år och han kan simma men vi hittade ingenstans där han kunde snorkla ensam (för så hade vi tolkat paradiset för snorklande barn). Möjligen fanns det någon del av stranden där han hade kunnat snorkla själv vid lågvatten men han fick snorkla tillsammans med pappa Janne och då var de inte nära stranden.
Ett korallrev det fanns det och Janne tyckte att det var fin snorkling. Korallrevet låg nära stranden - i alla fall för en vuxen.
 |
| Usikten från Varin - vår favoritrestaurang till lunch |
 |
| En mulen dag men fin bild från Pattaya Beach |
På Ko Lipe råder lugnet och det vi roade oss med på dagarna var att äta och dricka, sola och bada, gräva sandslott, bygga racingbanor i sanden, snorkla, dyka, promenera, sitta och titta på havet, läsa böcker, spela gameboy, knäcka koksonötter och spela luffarschack. Mycket annat var det inte.
Vi stannade på Ko Lipe i fem nätter och hann med att prova de flesta restaurangerna.Favoritrestaurangen till lunch var nog Varin Resortets restaurang. Där fanns det något som passade oss alla, både thailändskt och västerländskt (men pommes frites var slut). På kvällarna valde vi helst Daya Resortets restaurang och den största anledningen var att de dukade på stranden och man hade fötterna i sanden.
Sämsta restaurangen var den på Lipe Resort. Susanne höll på att bli galen varje morgon när vi åt frukost där. Vildhundarna sprang omkring och tiggde mat och longsvansbåtarna knattrade mer än någonsin. På morgonen skulle alla iväg någonstans, till utflyktsbåtar, till färjor mm mm. Det var inte tyst en sekund och så hundarna på det.
På kvällarna var vår favorit en bar som heter Love & Peace. Vi fick sitta på en matta i sanden och under ett träd. Där satt vi och drack Singha, Chang och Coca Cola. Det kändes jättemysig och var nog den plats vi tyckte bäst om på stranden. Senare på kvällen visades eldshower. De som showade var riktigt duktiga och det svåra verkade vara att hålla elden levande. Första kvällen tyckte Oscar att det var kul med eldshow men andra gången var han inte alls road.
Vi stannade på Ko Lipe i fem nätter och hann med att prova de flesta restaurangerna.Favoritrestaurangen till lunch var nog Varin Resortets restaurang. Där fanns det något som passade oss alla, både thailändskt och västerländskt (men pommes frites var slut). På kvällarna valde vi helst Daya Resortets restaurang och den största anledningen var att de dukade på stranden och man hade fötterna i sanden.
Sämsta restaurangen var den på Lipe Resort. Susanne höll på att bli galen varje morgon när vi åt frukost där. Vildhundarna sprang omkring och tiggde mat och longsvansbåtarna knattrade mer än någonsin. På morgonen skulle alla iväg någonstans, till utflyktsbåtar, till färjor mm mm. Det var inte tyst en sekund och så hundarna på det.
På kvällarna var vår favorit en bar som heter Love & Peace. Vi fick sitta på en matta i sanden och under ett träd. Där satt vi och drack Singha, Chang och Coca Cola. Det kändes jättemysig och var nog den plats vi tyckte bäst om på stranden. Senare på kvällen visades eldshower. De som showade var riktigt duktiga och det svåra verkade vara att hålla elden levande. Första kvällen tyckte Oscar att det var kul med eldshow men andra gången var han inte alls road.
 |
| Oscar ska knäcka nöten med händerna. Det tog sin tid men ingen hade bråttom |
 |
| Luffarschack |
Janne dök en eftermiddag. Han åkte ut i långsvansbåt och gjorde illa foten när han klev i båten. När han har varit nere i vattnet cirka 20 minuter upptäcker han att dykhuset läcker. Kameran blev förstörd och han kunde inte ta fler undervattensbilder. Trots de små incidenterna var han mycket nöjd med dyket.
En eftermiddag tog vi en promenad till området där sjözigenarna bor. Bredvid dykfirman mitt på stranden finns en asfalterad stig som leder mot öns mitt. Följer man den finns en liten affär, en resebyrå, ett flertal restauranger, några barer och några dykfirmor. Det tar max 10 - 15 minuter att gå hela sträckan. Du kommer fram till en annan strand men där är inte fint alls om det handlar om att bada.
Vi hade planerat att göra en utflykt runt ön men vi fick se halva ön redan när vi kom och de sista dagarna hade vi dåligt väder så vi stannade på Pattaya Beach hela tiden.
Vad gäller Oscar så trodde vi att han skulle träffa svenska barn på Ko Lipe, men det gjorde vi inte. Vi hörde svenska vid två tillfällen men några svenska barn såg vi inte. Kanske var det lite tråkigt för honom men vi sas ju var i paradiset så det gick väl att roa sig ändå.
Efter fem nätter på Ko Lipe var det dags att åka därifrån. Vi hade höga förväntningar på Ko Lipe. Vi tyckte inte att Ko Lipe levde upp till att vara något paradis, i alla fall inte för oss. Det var fint på Pattaya Beach men det krävs någonting mer än en fin strand.
Vi hittade inte någon oas där vi trivdes till 100 %. Vi tyckte inte om rummet och extrasängen på golvet. Vi saknade fågelkvitter och andra spännande "djungelljud". Det var dessutom en ganska dyr ö jämfört med fastlandet.
Det tog lång tid att resan dit och lika lång tid att ta sig därifrån. Det är inte troligt att vi kommer att lägga den tiden på att åter igen resa till Ko Lipe. Det är kul att ha varit Ko Lipe men fina stränder finns det gott om i Thailand.
En eftermiddag tog vi en promenad till området där sjözigenarna bor. Bredvid dykfirman mitt på stranden finns en asfalterad stig som leder mot öns mitt. Följer man den finns en liten affär, en resebyrå, ett flertal restauranger, några barer och några dykfirmor. Det tar max 10 - 15 minuter att gå hela sträckan. Du kommer fram till en annan strand men där är inte fint alls om det handlar om att bada.
Vi hade planerat att göra en utflykt runt ön men vi fick se halva ön redan när vi kom och de sista dagarna hade vi dåligt väder så vi stannade på Pattaya Beach hela tiden.
Vad gäller Oscar så trodde vi att han skulle träffa svenska barn på Ko Lipe, men det gjorde vi inte. Vi hörde svenska vid två tillfällen men några svenska barn såg vi inte. Kanske var det lite tråkigt för honom men vi sas ju var i paradiset så det gick väl att roa sig ändå.
 |
| Oscar och Janne i båten när vi lämnar Koh Lipe |
Vi hittade inte någon oas där vi trivdes till 100 %. Vi tyckte inte om rummet och extrasängen på golvet. Vi saknade fågelkvitter och andra spännande "djungelljud". Det var dessutom en ganska dyr ö jämfört med fastlandet.
Det tog lång tid att resan dit och lika lång tid att ta sig därifrån. Det är inte troligt att vi kommer att lägga den tiden på att åter igen resa till Ko Lipe. Det är kul att ha varit Ko Lipe men fina stränder finns det gott om i Thailand.
När vi lämnar Ko Lipe åker vi båt tillbaka till Pak Bara och därifrån åker vi minivan för att komma till det som kanske är vårt paradis - Koh Lanta. Direktfärjan har slutat gå för säsongen.