 |
| Restaurangen i öknen |
När vi stod högt upp på en av sanddynerna kom en lättare sandstorm och solen gick i moln. Vi var tre bilar uppe på sanddynen och alla bilarna packade snabbt ihop. Vi måste snabbt härifrån sa vår chaufför när vi lämnade platsen.
Nu har vi bara en sak kvar att göra här i öknen. Vi har bokat att vi ska äta middag i öknen så vi kör mot en camp som ligger mitt ute i öknen. Här finns campen men absolut ingenting annat. När vi kommer fram till campen hoppar vi ur bilen. Utomhus finns ett långbord uppställt och troligen brukar väl turister sitta här utomhus och äta.
 |
| Buffén |
 |
| Något okänt att äta |
Molnen kommer allt närmare och det är ingen tvekan om att det ska bli regn. Just i kväll är det bara Janne och jag som är gäster här och vi blir visade ett runt bord inomhus. Här ska vi få sitta och äta så vi slår oss ner vid bordet. Klockan är strax efter 18:00 och vi väntar på att klockan ska bli 18:42.
Tiden 18:42 är viktig för de som är muslimer eftersom vi befinner oss i Ramadan. Klockan 18:42 går solen ner och även de kan börja äta. Vi blir efter en stund ombedda att börja äta utan att solen gått ner så kanske var det inte så, vi vet inte, eller så behövde vi komma iväg hemåt. Vår chaufför äter inget.
 |
| Vattenmelon mm |
 |
| Restaurangen |
Det har dukats upp en liten buffé med kyckling, grönsaker, bröd, vattenmelon och något okänt. Det kan vara den enklaste restaurang jag någonsin ätit på men jag kommer alltid att minnas middagen. Det är den finaste tänkbara middagen mitt i öknen.
Runt omkring finns inget annat än campen och den här lilla restaurangen. Vi blir servade av två unga, fina och vänliga killar och i köket finns ytterligare en person.
Vi äter maten, kanske onödigt snabbt, men i alla fall jag känner att vädret stressar. De blir en middag vi kommer att minnas men vi behöver komma iväg. Vi har 18 mil hem och de flesta av dem i öken.
 |
| Åskväder på väg mot campen |
 |
| Åskväder på väg mot campen |
När middagen är avklarad hoppar vi in i bilen igen och kör hemåt. Regnet kommer över oss och vi har världens åskväder nära inpå oss hela första timmen. Här i öknen är vi helt ensamma på vägen så vi flyger fram på steniga och grusiga vägar i 110 km i timmen. Vi märker tydligt att vår chaufför är orolig för åskvädret. Vi är högsta punkten här i öknen och inte ett enda träd så långt vi kan se.
 |
| Janne har hämtat gin & tonic |
Efter cirka två timmar närmar vi oss Salalah. Nu är vägarna jättefina och regnet har upphört. Vi åker över bergen som ligger strax norr om Salalah och jag tycker det är fint att se ljuset över staden från bergen.
Vi har verkligen haft en jättebra dag ute i öknen, kanske är det en av de bättre utflykter vi gjort någonsin. Vi har upplevt massor och vi har gillat vår chaufför. Han har varit jättebra och han har kört bra hela dagen, även i 110 km/tim på grusväg i öknen.
När vi är tillbaka på hotellet sätter vi oss en stund vid poolbaren. Här har jag upptäckt att jag gillar gin & tonic. I morgon blir det en dag vid poolen, sen en utflykt igen.