 |
| Sanddyner i Oman |
Vi befinner oss i Oman och vi har vårt hotell strax utanför Salalah. Just idag är vi på ökensafari och just nu befinner vi oss cirka 18 mil norr om Salalah. Vi har under dagen besökt två av de platser som ingår i UNESCO världsarv, The Land of Frankensence. Platserna vi har besökt är Wadi Dawkah och The Lost city of Uber. Nu kör vi vidare i den Toyota Land Cruiser som vi färdas i under dagen tillsammans med vår chaufför.Vi är mitt i öknen och jag har ingen riktig koll på vart vi är på väg. Efter en stund förstår jag av vägskyltar att vi är på väg mot sanddyner. Aha, kul! Jag blir glad när jag efter en stund ser sanddynerna. Det ser coolt ut och jag ser fram mot att gå omkring där uppe på dynerna.
Chauffören siktar in sej på några dyner och kör. Han gör några svängar och kör ner igen. Han kör ner i dalen mellan sanddynerna och jag tror det är över. Det som händer är att han kör mot andra dyner, på andra sidan dalen.
 |
| Sandöken i Oman |
 |
| Janne i sandöknen |
Bilen tar fart och kör upp. Bilar tar sej sakta fram och tar sen fart igen. Upp över nästa dyn. Bilen tar sej sakta fram över dynen och så tar den fart igen. Upp över nästa dyn. Nu tycker jag det är lite läskigt. Hur vet han, chauffören, att han kommer att ta sej ner igen?
Vi har åkt upp en bra bit på dynerna när han stannar. Han parkerar bilen på kanten av en dyn och framför oss har vi bara ett stup. Här ska vi stå och se på solnedgången. Solen går ner om cirka en timme, sen kommer det att vara svart i öknen. Vi har dessutom ett stup framför oss.
 |
| Våra bilspår i sandöknen |
 |
| Janne, chauffören vid bilen |
Ärligt talat känner jag mej inte bekväm med situationen, men jag accepterar. Vi är inte de första i världen som har gjort det här. Dessutom vet jag att chauffören gjort den här resan cirka en gång i veckan i tio års tid. Han vet troligen vad han gör.
Vi kliver ur bilen och jag ställer in mej på att vara här i öknen i en timme. Det kommer två bilar till och parkerar alldeles bredvid oss. De tillhör samma resefirma och de dukar upp ett litet campingbord. På bordet finns bullar och bananer och något att dricka. Allt är jättefint ordnat men...
 |
| Sanddyner |
 |
| Jag i sandöknen |
Blåsten tilltar och sanden flyger runt oss som i en lättare sandstorm. Molnen hopar sej på himlen och solen går i moln. Alla tre bilarna packar ihop och vi drar iväg. Vi måste härifrån snabbt säger vår chaufför när vi har hoppat in i bilen.
Chauffören kör försiktigt ner bilen längs stupet och allt går hur bra som helst. Vi är nere igen på mindre än en minut. Vår chaufför har redan i morse berättat vilka svenska ord han kan. När vi kommit ner från stupet säger jag därför till honom "Jättebra!" och min oro för stupet är borta.  |
| Solen har gått i moln |
 |
| Sandstorm och regnet närmar sej |
Att åka bil på sanddyner har aldrig funnit på min bucket-list. Det har ändå varit jättekul att vi har fått göra det och det var en spännande upplevelse. Kanske var det synd att vi inte fick se solnedgången men istället fick vi uppleva en mindre sandstorm. Det där med sandstorm och kanske till och med mer exotiskt. Chaufförerna verkade alla snabbt vara överens om att vi skulle därifrån. Vi är i alla fall jättenöjda med vad vi fått uppleva under dagen. Nu har vi bara en sak kvar att göra på den här utflykten. Vi ska åka vidare till en camp för att äta en minnesvärd middag och vid hemfärden fortsätter kampen mot vädret.
Här fortsätter resan
