Ökensafari I - UNESCO världsarv Wadi Dawkah

Rökelseträd i Wadi Dawkah
Vi befinner oss i Salalah i Oman. Idag ska vi göra en utflykt i öknen, en ökensafari. Vi äter frukost och strax därefter blir vi upphämtade av vår privatchaufför för dagen i en Toyota Land Cruiser. 

Lite kuriosa om chauffören. Han var en social och trevlig man från Oman. Han var självlärd på engelska. Komiskt nog kunde han också sjunga på Sånt är Livet (den gamla låten med Anita Lindblom) och innan dagen är slut har han vid upprepade tillfällen sagt "Jättebra". 

Vi kör mot staden Salalah och strax innan vi kommer dit svänger vi av upp mot bergen. Vägen som tar oss förbi bergen är en modern, bred och fin motorväg men periodvis riktigt fina vyer. Det jag tänker mest på här är alla de tunga lastbilar som kryper fram i backarna. Har de dåliga motorer eller får de inte köra fortare. Jag hade kunnat fråga chauffören men jag sparade mina frågor för troligen skulle de bli fler under dagen.

Strax efter att bergen tagit slut finns det skyltat med Wadi Dawkah och vi lämnar motorvägen. Wad Dawkah är ett UNESCO världsarv och det ska bli vårt första stopp på den här utflykten. 

UNESCO världsarv

Koda blir till rökelse

Wadi Dawkah är den plats i världen där det finns flest rökelseträd. Wadi Dawkah är en av de platser som ingår i The Land of Frankinsence. Här har man bedrivit handel med rökelse långt innan Jesus födelse. 

Området vi har framför oss är en större yta, som i en dal och den är full av rökelseträd. Träden är mer som stora torra rätt risiga buskar som växer på ett område som väl är som en öken. Runt hela området är det bara en stor stenöken.    

Wadi Dawkah fullt av rökelseträd

Rökelseträd

Vår chaufför skrapar i barken för att visa oss vad det är man utvinner ur trädet. Det som kommer ur trädet är koda och det är den man tar hand om. Det bedrivs handel med rökelse även idag men inte i samma utsträckning som tidigare. 

Vi tittar runt på området en stund och sätter oss sen i den luftkonditionerade bilen igen. Vi kör ut på motorvägen igen. Någonstans längs motorvägen ber vi vår chaufför stanna till så vi kan fotografera kameler som går längs vägen. Han stannar och vi pratar lite om kameler och vi får veta att det finns inga vilda kameler. Alla kamelerna tillhör någon. 

Öken runt Wadi Dawkah

Kameler längs motorvägen

Bilen fortsätter och civilisationen försvinner mer och mer. Det är öken överallt och när vi har kört mer än timme rakt ut i öknen finns ett litet uns av civilisation igen. Vi har kommit fram till The Lost City of Ubar, även det en plats som ingår i The Land of Frankinsence. 

Här fortsätter resan