 |
| Porten till Auschwitz |
Idag ska vi göra en organiserad utflykt till koncentrationslägren Auschwitz och Auschwitz-Birkenau. För att få med allt på samma dag har vi valt att också göra Saltgrottorna på samma utflykt.
Vi blir upplockade i en lite buss utanför vårt hotell. Bussresan tar lite över en timme. I bussen visas en film om Auschwitz. Till en början försöker jag verkligen hålla mig vaken men somnar efter en stund ifrån filmen, inte för att den är ointressant utan för att jag är trött.
Längs vägen verkar bussar som ska till Auschwitz gå i skytteltrafik. Det finns bussar både framför oss och bakom oss som ska till samma plats. Jag fick en känsla av att allt var organiserat så att alla bussar inte skulle komma samtidigt. De gick alla möjliga tider från Krakow.
Jag brukar alltid vara väldigt engagerad och lycklig över att få göra utflykter men ärligt talat så gör den här utflykten mig lätt bekymrad. Jag vet inte vad vi kommer att få uppleva. Jag har hört och läst att många inte klarar av att se koncentrationslägren.
Vi kommer fram till Auschwitz, Bussen stannar och vi får några minuter på oss innan vi ska gå tillsammans mot vad som idag är ett museum. Vi går igenom lite praktiska detaljer innan vi går vidare. Framme vid entrén får vi alla egna hörlurar (vi valde engelska) och vi får veta vilken kanal vi ska lyssna på för att höra just vår guide.
Vi går mot porten in till Auschwitz som är välkänd från foton vi sett. Här samlar vi ihop vår grupp och alla vill fotografera innan vi går vidare in genom grinden eller innanför stängslet. Området där vi går består av ett flertal baracker. Varje barack handlar om förintelsen men varje barack har också sitt eget tema.
 |
| Antalet döda i Auschwitz |
 |
| Barackerna i Auschwitz |
 |
| Alla baracker har olika teman |
 |
| Här har människor lagt blommor |
Jag kan inte återberätta alla de grymma historier vi fick höra. Jag vill hellre berätta om de känslor som kommer upp när jag ser allt. Naturligtvis reagerar alla olika men min första känsla är att jag blir arg. Det arga går efter en stund över till att känna hopplöshet. Ungefär där lämnade den första damen vår grupp och man ser att många andra har tårar i ögonen. När det här händer har visningen knappt börjat.
 |
| Gaskammaren |
Visningen runt området avslutas med att vi får gå in i gaskammaren. Det är ingen stor lokal och det går inte ens att föreställa sig paniken som uppstod där cirka sjuhundra personer gasades ihjäl vid varje tillfälle.
När visningen är klar går vi tillbaka där vi började hela visningen och lämnar tillbaka våra hörlurar.
Guidningen var helt fenomenal. Vi hade en jätteduktig guide, en polsk tjej och hon var väldigt duktig på engelska. Hörlurarna som alla turister har är också fenomenala. Trots många turister och fler guider i samma lokal så hörde man bara sin egen guide och ingenting annat. Hela den guidade turen var väldigt tyst. Visst kunde man prata med sin guide men de flesta verkade välja att göra det utomhus, utanför barackerna. Bland de bättre visningar jag någonsin fått av ett museum.
Alla i gruppen samlas igen i bussen. Vi ska åka tre kilometer för att komma till Auschwitz-Birkenau. Auschwitz-Birkenau byggdes för att Auschwitz inte var tillräckligt stort. När bussen lämnar Auschwitz och kör vidare så är känslan att jag har inte ett enda problem värt att nämnas.