Vi ser Luang Prabang från Mount Phou Si - så vackert

Utsikt över Luang Prabang

Första stoppet Wat Xiang Thong var avklarat. Vi ska fortsätta dagen med att göra lite kulterulla saker i Luang Prabang. Klockan har precis passerat 12:00 när vi kliver av en tuk-tuk utanför Nationalmuseumet. Hm, det visade sig att museumet hade lunchstängt 12:00-13:00 så det blev ändrade planer.

På andra sidan gatan har vi ingången, trappan upp till Mount Phou Si. Berget är en rätt stor kulle som ligger i stort sätt mitt i staden. Anledningen till att man ska promenera upp på kullen är, hade vi läst, att därifrån har man strålande utsikt över Luang Prabang och de båda floderna som möts just här. 

Vi går över gatan, promenerar gissningsvis 40 trappsteg innan vi kommer till entrén. Bakom entrén finns det ännu fler trappsteg och de tycks inte ha något slut. Här gäller det att samla energi för att orka, Vi betalar inträdet och köper varsin vattenflaska, vattnet känns som ett måste för att det ska gå bra.

Utsikt över Luang Prabang

Jag på Mount Phou Si

Janne på Mount Phou Si

Vacker växtlighet längs trapporna

Naturen längs trapporna är bedårande vacker och gör säkert sitt till att det faktiskt går rätt bra att bestiga kullen. Här finns massor av gröna växter och fascinerande träd. Vi går några trappsteg, stannar och vilar, tar några foton, dricker lite vatten och går vidare.

Så är vi nästan nere igen

Väl uppe fanns ett litet tempel, så klart. Hela staden kryllar av tempel. Vad som mer fanns var en bedårande vacker utsikt. Man såg de gröna vackra bergen, man såg floderna och man såg staden nedanför. Det är här man förstår varför Luang Prabang sägs vara en av världens vackraste städer. Det var så enormt vackert.

Vi stannar på kullen rätt länge, tar kort och beundrar det vackra. Och vilar oss så klart för att orka gå alla trappstegen ner igen. Det fanns möjlighet att gå en annan väg ner men eftersom vi skulle tillbaka till Nationalmuseumet valde vi att gå samma väg ner i gen.

Som kuriosa kan nämnas att vi på kvällen träffade en svensk man som arbetade i Luang Prabang. Han var den enda vi hörde prata svenska i staden. Det fanns mycket turister och danska hörde vi flera gånger men aldrig svenska. Han berättade att vi missade någon när vi tog samma väg ner. Hade vi gått den andra vägen hade vi fått se massor av Buddhabilder, men eftersom vi inte kände till dem så gjorde det inget att vi missade dem.

Det var så klart inte lika jobbigt att gå neråt. Vi räknar trappstegen och tror att vi kommer fram till att det är 240 trappsteg. Vägen ner var så klart fortfarande fin med all sin grönska och alla vackra träd. Har du vägarna förbi Luang Prabang och klara av att gå i trappor så är Mount Phou Si ett måste. Vi var snart nere igen och nästa fantastiska upptäckt ska bli Nationalmuseumet.