 |
| Oscar utanför Nationalmuseum |
Det visar sig att vi blir de som ska rädda museet från att brinna ner....
Det kostade en mindre summa pengar att gå in på området. Till vänster på området står en stor staty som vi dessvärre inte minns vem det föreställde. Rakt fram står huvudbyggnaden och det så kallade kungliga palatset. Till höger på området finns ännu en byggnad. Vi fotograferar statyn och går snabbt vidare till huvudbyggnaden.
Vid huvudbyggnaden är tvungna att lämna ifrån oss skor, väskor och kameror. Vi får inte ha någonting med oss in i byggnaden, vilket är synd för det är svårt att berätta hur fascinerande det var där inne. Vi hade tagit hundratals foton bara där inne. Det finns många olika rum, bland annat sovrum till de olika personerna i kungafamiljen.
Vissa rum var spartanskt utrustade men andra rum såg enormt påkostade ut. Ett av rummen, förmodligen något mottagningsrum var ett väldigt stort rum och det var otroligt vackert och i stort sätt bara i rött och guld.
I några av rummen kan man se masker som den kungliga familjen har haft på sig vid olika fester, i andra rum vapen och i många av rummen finns fotografier på den kungliga familjen, framför allt fotografier av kungen och kronprinsen (som aldrig fick bli kung). Efter att ha besökt museet var man väldigt undrande till dagens kommunism i Laos. Det verkade i alla fall vilja visa upp att det hade funnit en kungafamilj.
När vi går därinne på museet så regnar det utanför och det åskar och blixtrar. Kanske hade det ett samband för plötsligt smäller det till i en lampa en bit ifrån oss. Först står vi bara och tittar och inser inte riktigt vad det är som händer, men DET BRINNER. Det är säkert tre meter till taket så vi kan inte släcka elden men inser ändå snabbt att vi måste säga till någon.
Vi vuxna reagerar båda två men larmar på olika håll. Janne säger till en man han ser arbeta och jag säger till en kvinna som sitter och vaktar konsten. FIRE! FIRE! ropar jag och pekar. Janne gör likadant. Jag och Oscar går mot mot utgången (det är bara en våning) ifall vi måste utrymma lokalen. Ljuset i lokalen slocknar och Janne ser att en man släcker elden. Det är mörkt i lokalen en stund men snart tänds lamporna igen.
Vi fortsätter vår vandring runt i museet och det är en otroligt sevärd plats. Vill man lära sig någon om Laos så är museet ett måste. Luang Prabang har varit landets huvudstad i flera omgångar men sedan 1563 är det Vientiane som är landets huvudstad. Den kungliga familjen bodde i denna byggnad fram tills de blev avsatta av kommunisterna.
När vi kommer mot utgången och för att lämna museumet kommer det fram flera personer till oss och tackar oss för att vi har larmat. Vi känner oss stolta över att vi kanske bidragit till att detta museum faktiskt finns kvar än idag.
Vi går ut från huvudbyggnaden, hämtar våra skor, våra väskor och kameror. Det regnar fortfarande när vi kommer ut. Vi går cirka hundra meter och kommer till nästa byggnad på området. Trapporna som leder oss upp till huset är kantade av sjuhövdade drakar.
Inne i byggnaden möts vi åter igen av rött och guld, rött och guld och rött och guld. Det är bara otroligt fascinerande. Vi har aldrig sett en byggnad liknande denna. Vi har ingen guide så vi får inte vet någonting men en fascinerande plats är det och förmodligen har den väl något med den kungliga familjen att göra.
När vårt besök är över står det några tuk-tuk utanför museet och väntar. Vi beslutar oss för att ta en av dem och vi vill till Pizza Sassa. Vi har ingen adress och vet inte vart vi ska... Tuk-tukens chaufför kör oss till en gata där han tror att det finns en pizzeria. Han hittar ingen men stannar och frågar. Troligen blir han tipsad om en annan pizzeria och han kör oss dit.
Pizzerian vi blir lämnade på ligger i ett område som får oss att tänka på Khao San Road i Bangkok, men området är lugnt mycket lugnt. Här finns barer, restauranger och några resebyråer. Vi gillar platsen och bestämmer oss för att äta på pizzerian där vi blir lämnade. Vi vuxna äter pizza med laotiska smaker och Oscar får sin favorit, salalmipizza. Efter pizzan tar vi tuk-tuk till posthuset och därifrån shuttle-buss till hotellet.
På kvällen tar vi shuttle-bussen tillbaka till centrum för att äta i gränden där matmarknaden finns och för gå gatan med nattmarknaden och titta på souvenirer. Kvällen blir inte sen. I morgon ska vi åka båt på Mekongfloden för att ta oss till de så kallade Buddahgrottorna.
I några av rummen kan man se masker som den kungliga familjen har haft på sig vid olika fester, i andra rum vapen och i många av rummen finns fotografier på den kungliga familjen, framför allt fotografier av kungen och kronprinsen (som aldrig fick bli kung). Efter att ha besökt museet var man väldigt undrande till dagens kommunism i Laos. Det verkade i alla fall vilja visa upp att det hade funnit en kungafamilj.
 |
| Oscar vid sjuhövdad drake |
 |
| Byggnaden som bara var i rött och guld |
När vi går därinne på museet så regnar det utanför och det åskar och blixtrar. Kanske hade det ett samband för plötsligt smäller det till i en lampa en bit ifrån oss. Först står vi bara och tittar och inser inte riktigt vad det är som händer, men DET BRINNER. Det är säkert tre meter till taket så vi kan inte släcka elden men inser ändå snabbt att vi måste säga till någon.
Vi vuxna reagerar båda två men larmar på olika håll. Janne säger till en man han ser arbeta och jag säger till en kvinna som sitter och vaktar konsten. FIRE! FIRE! ropar jag och pekar. Janne gör likadant. Jag och Oscar går mot mot utgången (det är bara en våning) ifall vi måste utrymma lokalen. Ljuset i lokalen slocknar och Janne ser att en man släcker elden. Det är mörkt i lokalen en stund men snart tänds lamporna igen.
Vi fortsätter vår vandring runt i museet och det är en otroligt sevärd plats. Vill man lära sig någon om Laos så är museet ett måste. Luang Prabang har varit landets huvudstad i flera omgångar men sedan 1563 är det Vientiane som är landets huvudstad. Den kungliga familjen bodde i denna byggnad fram tills de blev avsatta av kommunisterna.
 |
| Rött och guld |
 |
| Rött och guld - lite detaljer |
När vi kommer mot utgången och för att lämna museumet kommer det fram flera personer till oss och tackar oss för att vi har larmat. Vi känner oss stolta över att vi kanske bidragit till att detta museum faktiskt finns kvar än idag.
Vi går ut från huvudbyggnaden, hämtar våra skor, våra väskor och kameror. Det regnar fortfarande när vi kommer ut. Vi går cirka hundra meter och kommer till nästa byggnad på området. Trapporna som leder oss upp till huset är kantade av sjuhövdade drakar.
Inne i byggnaden möts vi åter igen av rött och guld, rött och guld och rött och guld. Det är bara otroligt fascinerande. Vi har aldrig sett en byggnad liknande denna. Vi har ingen guide så vi får inte vet någonting men en fascinerande plats är det och förmodligen har den väl något med den kungliga familjen att göra.
När vårt besök är över står det några tuk-tuk utanför museet och väntar. Vi beslutar oss för att ta en av dem och vi vill till Pizza Sassa. Vi har ingen adress och vet inte vart vi ska... Tuk-tukens chaufför kör oss till en gata där han tror att det finns en pizzeria. Han hittar ingen men stannar och frågar. Troligen blir han tipsad om en annan pizzeria och han kör oss dit.
 |
| Oscar och Susanne |
 |
| Utanför väntar tuk tuken |
Pizzerian vi blir lämnade på ligger i ett område som får oss att tänka på Khao San Road i Bangkok, men området är lugnt mycket lugnt. Här finns barer, restauranger och några resebyråer. Vi gillar platsen och bestämmer oss för att äta på pizzerian där vi blir lämnade. Vi vuxna äter pizza med laotiska smaker och Oscar får sin favorit, salalmipizza. Efter pizzan tar vi tuk-tuk till posthuset och därifrån shuttle-buss till hotellet.
På kvällen tar vi shuttle-bussen tillbaka till centrum för att äta i gränden där matmarknaden finns och för gå gatan med nattmarknaden och titta på souvenirer. Kvällen blir inte sen. I morgon ska vi åka båt på Mekongfloden för att ta oss till de så kallade Buddahgrottorna.