 |
| COPE Visitor Center |
Taxichauffören kan inte engelska och han förstår inte vart vi vill åka. Han ringer något nummer på sin mobil och ber oss prata. Jag förklarar för personen i mobilen vart vi vill och lämnar sen mobilen till chauffören. Han ser nöjd ut för nu vet han vart vi vill åka.
Vi som turister är också nöjda och det är fascinerande och intressant att se hur de samarbetar. Vi har tidigare sett liknande samarbeten mellan tuk-tuk-förare tidigare på resan här i Laos.
 |
| Här ser man hur bomberna faller |
COPE är ett museum där man lär sig om kriget som varit i Laos och om alla minor som fortfarande finns i landet. Vi har läst att COPE Visitor Center är något man måste se. När vi är framme stannar bilen framför en anspråkslös vit liten byggnad. Chauffören visar tydligt att han tänker vänta på oss även här. Vi befinner oss i någon för oss avlägsen del av Vientiane så vi är glada att han väntar.
Vi går in i den vita anspråkslösa lilla byggnaden. Det är gratis att gå in men vi har läst att de förväntar sig att man skänker lite pengar istället. Hela museet är bara två rum. I det första rummet, inte större än typ 15 kvadrat finns en liten affär och här man även donera pengar ifall man vill.
Det andra rummet är större men ingen jättelokal. Här finns en liten utställning och om man följer den i den ordningen som museet vill så börjar man med kriget, sen berättas det om minor och att det ännu idag finns massor av minor i Laos och än idag blir många människor skadade av minor.
 |
| Bild från COPE Visitor Center |
Efter det fortsätter utställningen med att berätta vad det finns för hjälpmedel för de som skadas, hur protester ser ut och hur det tillverkas. Det är obeskrivligt intressant och till och med Oscar är intresserad av proteserna. Hela utställningen är otäck på något sätt och ibland hade jag inte långt till tårarna, både av glädje och sorg faktiskt.
Efter att gått runt utställningen är vi tillbaka i det lilla rummet med affären. Här kan man donera pengar och pengarna går till utveckling av proteser. Vi hade velat skänka en smärre förmögenhet men det går inte att betala med kort. De kontanter vi har är inte mer än att det räcker till något vykort och en nyckelring och jag känner mig så fruktansvärt snål. När vi är klara ber vi taxichauffören att köra oss till hotellet. Vi fortsätter eftermiddagen med att bada i en pool på något finare hotell.