 |
| Oscar köper en vattenpistol |
Det finns affärer och restauranger på Klong Dao Beach, där vi bor så vi behöver inte åka till Saladan för att shoppa. Efter frukost tar vi ändå en tuk-tuk in till byn Saladan.
I Saladan finns ett flertal affärer, restauranger, dykfirmor, resebyråer samt apotek, bankomater och en större mataffär. Här finns även möjlighet att träffa en läkare ifall det behövs. Byn är inte större än att du går igenom den på 20 minuter. Det är också här som det blir vattenkrig
Bland det första vi gör är att gå in en av butikerna som vi ser säljer vattenpistoler. Vi köper en stor vattenpistol, kanske den största de har, för att vara med och fira nyåret. Det är Oscar som ska få använda vattenpistolen. Oscar är fem år och det blir en kul upplevelse för honom att få spruta vatten på människor.
 |
| Saladan efter vattenkriget |
 |
| Happy Song Kran från butiken |
Han är till en början lite undrande över att han ska spruta vatten på alla men så klart får han lite regler. Sprutar någon vatten på honom så sprutar han tillbaka både på thailändare och turister. Annars får han bara spruta vatten på de som ser ut att vara turister. Han sprutar alltså inte på en thailändare som inte är med i vattenkriget.
Under Songkran är det annars fullt vattenkrig. Man sprutar och slänger vatten på varandra helt hejdlöst. Stora vattenslangar används av vissa och andra kastar hinkar med vatten. Bilar åker runt med stora vattendunkar på flaket.
Många har vattenpistoler och utanför affärerna står stora vattenkärl där man lätt kan fylla på sin vattenpistol. Vattenkriget är i full gång. Många thailändare var med och sprutade vatten men mest galna var nog turisterna (läs gärna svenskar). Det finns många svenska turister på Koh Lanta. Kameran och mobiler har jag lagt i en plastpåse i ryggsäcken så några bilder på vattenkriget blev det inte.
 |
| Vy från restaurangen |
 |
| Jag på restaurangen |
När Songkranfirande är över efter några timmar är det lugnt igen i Saladan. Allt har återgått till det normal. Gatan genom byn är dock dyblöt som om det har regnat, men det är rester av firandet.
Vi går och sätter oss på någon av restaurangerna som är byggda på bryggor ut i havet. Jag beställer en Singha och Janne beställer en Chang. Oscar får Coca Cola. Det är fint att bara sitta här och titta på havet, båtar och människor. Oscar har ritblock och pennor med sig så även han är road.
På håll kan vi se att något åskväder är på väg. Vi ser blixten på långt håll men det är inget ovanligt. En stund senare kommer maten.
Den thailändska maten är god och det finns alltid massor att välja på. Janne beställer ofta något med skaldjur. Jag beställer nästan alltid något med kyckling. Oscars favorit är pizza med ananas. Vi är fantasilösa allihop fast på olika sätt. Här kan vi alla äta oss mätta för mindre än 100 kronor.
 |
| Oscar ritar på restaurangen |
 |
| Tsunamiskylt i Saladan |
Något jag bara vill nämna. Senast vi var i Thailand var år 2003 och året efter, den 26 december 2004 inträffade den hemska tsunamin. Även här märkte man av den men inte på samma sätt som på andra platser i Thailand. Nu finns skyltar lite överallt om vart man ska gå om det händer igen.
Vi tillbringade en stor del av dagen i Saladan. Här firade vårt livs första Songkran i Thailand. Det var absolut en roligt upplevelse. I morgon blir det nog en lugnare dag med sol och bad på Klong Dao Beach.