 |
| Resan börjar med en trasig buss |
Jag har varit i Haiti idag och Janne får åka dit nästa vecka, allt för att Oscar ska slippa den långa resan.
Bussen kom och hämtade oss redan klockan 04:45 på morgonen. Utflykten börjar med att vi hämtar upp alla turister som ska med.
Det ska bli en lång resa till Haiti och resan idag börjar inte på bästa sätt. Bussen går sönder och blir stående cirka en timme. Jag tror man ringde någon i närmaste stad som fixade felet och sen kör vi iväg igen.
Vi är fortfarande i Dominikanska när vi efter några timmar stannar högt uppe på ett berg. Här tittar vi på utsikten över det gröna landskapet och här finns även en Madonnabild. Vi fortsätter och ju närmare Haiti vi kommer ju fattigare verkar Dominikanska Republiken bli.
Efter nästan sex timmars bussresa åker vi in i Haiti. Det är en nästan obefintlig gränsövergång, en ensam människa sitter där och vaktar. När vi åkt in i Haiti förändras naturen direkt. Det gröna landskapet i Dominikanska Republiken förvandlats genast till ett mycket sandigt landskap.
Vägen vi åker på är torr sand och dammet ryker om bussen. Det är som att ha kommit till en öken och det är förvånande att allt kan förändras på en så kort sträcka.
Det är massor av människor på marknaden. Vår lilla turistgrupp följs till en början av tre barn men de blir fler och fler. När vi lämnar marknaden är det närmare hundra barn.
Dagsutflykten till Haiti var verkligen intressant även om jag känner mej kluven till syftet. Våra gåvor kommer inte att hjälpa dem på lång sikt. Om det är rätt eller fel av oss turister att åka dit och betala för att se dem svälja eld och äta glas kan diskuteras. Allt är bara otroligt tragiskt.
 |
| Högt upp i bergen finns en Madonna |
 |
| Jag högt uppe i bergen |
Vägen vi åker på är torr sand och dammet ryker om bussen. Det är som att ha kommit till en öken och det är förvånande att allt kan förändras på en så kort sträcka.
Haiti sägs, enligt FN, vara världens fattigaste land. Människorna här är i den lilla byn Tivoli är fattiga och saknar helt elektricitet och troligen även vatten. De har ingen kontakt med omvärlden förr utom oss turister och en liten transistorradio, berättar vår guide.
Vi åker inte längre in i landet än cirka 1 kilometer, men allt är så annorlunda. Landskapet har ändrats och människorna i den lilla by vi besöker har en mörkare hudfärg än de människor vi sett som lever i Dominikanska Republiken.
Just idag är det marknad i byn vi besöker, byn heter Tivoli. När vi kliver ur bussen börjar vi vår promenad längs de sandiga gator som är deras marknad. Här säljs ris, lite frukt och grönsaker och exempelvis begagnade skor och kläder. Skorna är badtofflor.
 |
| Marknaden |
 |
| Promenad genom byn |
Det är massor av människor på marknaden. Vår lilla turistgrupp följs till en början av tre barn men de blir fler och fler. När vi lämnar marknaden är det närmare hundra barn.
Vi har fått order från vår guide att vi i turistgruppen ska gå tillsammans. Ingen får gå ensam och vi får heller inte ge någonting till befolkningen för då riskerar vi att bli överfallna. Trots det är det en kvinna i vår grupp som ger barnen klubbor.
Barnen kastar sig över henne i sin iver att få en klubba. Kvinnan ramlar omkull. När barnen inser att det inte finns fler klubbor skingras de snart igen och kvinnan kommer på benen.
När vi har lämnar marknaden går vi fortfarande i samlad grupp. Vi får titta in i ett bostadshus. Det finns inte mycket alls i huset, inget vatten, ingen elektricitet och golvet är av lera. Vi går vidare med allt fler barn runt oss och vad som är fascinerande är att barnen är precis lika intresserade av oss som vi är av dem.
 |
| Promenad genom byn |
 |
| Turisterna ska ombord på bussen |
Sen samlas vi på en stor öppen yta och här finns även många Haitier. Det skulle bli show, Woodoshow. Vår guide serverar rom från en bensindunk. Så klart smakade jag på romen, men hade aldrig vågat göra det om jag inte sett vår guide själv dricka ur samma bensindunk.
Woodooshowen var mycket intressant att se men på sitt sätt mycket tragisk. Tre killar spelade entonig musik på sin "trummor". En kille dansade, kanske försatte han sig i trans på något sätt, för att en stund senare svälja eld. Efter showen förväntas man ge dem lite dricks.
När det blivit dags att lämna Tivoli och Haiti går vi mot bussen. Om vi har något vi vill lämna till befolkningen har vår guide bett oss att lämna det i bussen. När alla turister är ombord på bussen samlar vår guide in vad vi vill överlämna.
Vår guide ställer sig längst fram i dörren och slänger ut alla sakerna. Hela byn verkar känna till att detta händer när turistbussen ska lämna deras by. Det är enormt mycket barn och även vuxna utanför bussen. Vad som kastas ut är leksaker, barnkläder och skolmaterial.
 |
| Ett hem i Dominikanska Republiken |
 |
| Vi stannade för att se bröd bakas |
Vi lämnar Haiti igen och åker över gränsen till Dominikanska. Nu blir hela bussen besprutad med något. Vår guide berättar att bussen måste besprutas för att få åka in i landet.
På hemresan gör vi några korta stopp för att se bröd bakas, tuppfäktning och ett hem i Dominikanska republiken. Det har varit en lång dag och jag är inte tillbaka i Cabarete förrän vid 23-tiden.
Dagsutflykten till Haiti var verkligen intressant även om jag känner mej kluven till syftet. Våra gåvor kommer inte att hjälpa dem på lång sikt. Om det är rätt eller fel av oss turister att åka dit och betala för att se dem svälja eld och äta glas kan diskuteras. Allt är bara otroligt tragiskt.
Nästa vecka ska Janne göra samma resa.