Tillbaka på underbara Anse Lazio, Praslin

Anse Lazio
Vi befinner oss på ön Praslin på Seychellerna. Igår besökte vi den fantastiska nationalparken Vallee de Mai. Nationalparken är verkligen mer än fantastisk. Det är som en stor skog med enorma växter och många av växterna är endemiska. Vi såg bland annat den endemiska växten Coco de Mer. Växten kan bli enormt hög och nötter på honfrukten är så stora och de är rejält tunga. 

När vi lämnar Vallee de Mai tar vi en taxi till Anse Lazio. Det är praktiskt att få åka bil över den branta bergen. Vi har utsett stranden till den finaste vi någonsin sett. Vi var här för någon dag sedan och vill komma tillbaka. Det är roligt också att det går att snorkla här. 

När vi kommer till stranden är det ett par som vill att vi ska vakta deras handdukar medans de själva snorklar. Det är ok så vi lovar det och det resulterar i att vi blir sittande på stranden väldigt länge, irriterande länge. En lärdom är att det ska vi aldrig göra om utan motkrav. 

Senare på dagen försöker vi äta i den lilla restaurangen som finns. Vi kan få en Seybrew, en öl från Seychellerna, men i matväg finns det bara kokoskaka, ingen vidare mat. Det får ändå räcka som energi för att orka gå över bergen till bussen. 

Idag har har vi varit på Anse Lazio precis hela dagen. Det har nog varit semesterns hittills finaste dag. Solen skiner och det är varmt. Vi befinner oss på en så fin strand och vi vaktar inga handdukar. 

Snorkling vid Anse Lazio

Snorkling vid Anse Lazio

Vi solar och solar och vi badar och badar, men framför allt så snorklar vi. Vi snorklar i flera timmar totalt. Det lilla rev som finns är en bra bit ut i havet men ändå nära land. Jag är inte världens bästa simmare och tycker det är lite läskigt men jag vill se alla fiskar. Jag simmar och simmar, jag blir modigare hela tiden. Jag tar mej längre och längre bort från stranden. 

Det finns massor av fiskar längs strandens högra kant, där vi snorkar. Det finns enstaka fiskar och det finns stora stim av fiskar. Det är så roligt för det finns så mycket att se. Det är inte så färggrant som korallrev kan vara och det är heller inget stort rev, men massor av fiskar. 

När det börjar bli sen eftermiddag går vi till restaurangen på stranden. Vi har ingen större förhoppning om mat men idag kan de servera pommes frites. Idag blir det pommes och varsin Seybrew. Det är i alla fall bättre än en kokoskaka. Nu är vi redo att gående ta oss över bergen igen.

Jag badar vid Anse Lazio

Janne badar vid Anse Lazio

Det är kämpigt att gå över bergen och det är enormt varmt. Promenaden tar cirka 20 minuter upp över branta berg och sen nedåt på lika branta berg. Vi tar på oss torra kläder när vi lämnar stranden men väl över bergen är vi dyngsura av svett. Tröjan går att vrida ur och svetten droppar från pannan ner i asfalten. Det rinner svett både på armar och ben.

Den lilla baren alldeles vid busshållplatsen är utmärkt. Det har blivit tradition nu att vi tar en öl har vid baren innan bussen kommer. Det är tredje gången nu. Idag är det något slags party vid baren, ett band spelar och en del besökare dansar. 

Den buss vi har tänkt åka kommer inte så vi slår oss ner vid vägkanten, väntar och torkar. Det kommer en annan buss och vi frågar om vi kan åka den. Det kan vi och den åker en helt annan väg så vi får se nya delar av ön, vilket är roligt. 

Den lilla baren vid busshållplatsen

Beach Villa Guesthouse

Kvällen blir väl inte som vi tänkt oss men den blir bra ändå. Det är söndag så vi vet att vår restaurang är stängd. Vi försöker äta på några andra ställen men ger upp. Vi går till "Superstore" och köper med oss bröd, lök, en burk tonfisk, päron och ostbollar. Vi tar med oss maten och äter på vår verandan där vi bor Beach Villa Guesthouse. Sen spelar vi kort och packar för i morgon. 

Vår vistelse på ön Praslin är över nu, men vilken fantastisk ö det är. Vi har sett nationalparken Vallee de Mai och en strand vi kan utse till den finaste vi sett Anse Lazio. I morgon ska vi resa vidare med båt till ön La Digue. Vi har haft det så bra på Praslin och det ska visa sig att ön La Digue är minst lika underbar.

Här fortsätter resan