Smakar durianfrukt i Singapore

Alla vill köpa durianfrukter
Vi befinner oss i Singapore. Vi kom hit igår med buss från Mersing efter att ha varit på Tioman Island i Malaysia i en vecka. Bussresan mellan Mersing och Johur Bharu tog cirka 3 timmar. Längs vägen har vi bland annat sätt stora apor som lever vild i skogarna. 

Framme i Johur Bharu får vi kliva av bussen och gå över gränsen, åka buss en stund, kliva av och sen gå över gränsen in i Singapore. 

Nu befinner vi alltså i Singapore, för andra gången i vårt liv. Vi började resan här för cirka tre veckor sedan. Vi kom slutligen till busstationen vid Lavender Street. Vi tar en taxi till Middle Road. Här tar vi in på hotell Sun Sun. Vi hade läst i vår resehandbok att det var ett bra hotell. Dusch och toalett fanns i korridoren men det var rent och snyggt. 

Vi tänker oss att bo på hotellet en enda natt. Äventyret börjar ta slut och vi vill hinna med ytterligare en plats innan vi reser hem igen. Vi har en idé om att kunna ta oss till Indonesien några dagar, innan vi ska resa hem till Sverige.  Vi checkar in på hotellet.

När vi kommer ut på gatan igen hittar vi en McDonalds´ där vi äter. Strax bredvid finns en resebyrå. Vi går in på resebyrån. Om vi vill ta oss till Indonesien några dagar är det enklast att vi bokar ön Bintang eller ön Batam. Det går båtar från Singapore till båda öarna. Vi väljer Batam och allt är strax fixat. Vi ska resa i morgon.

Jag äter durian

Snart ska vi lämna Malaysia

Sen hamnar vi på Bencoolen Street, en marknadsgata där det mesta säljs. Här säljs bland annat durianfruker och människorna är galna efter dessa frukter. Är det extrapris, rea? Alla fullkomligt kastar sig över frukterna.

Vi köper också en durianfrukt för att prova. Vi har aldrig ätit det tidigare. Durian luktar verkligen skunk, men hur man ska definiera smaken är svårare. Smaken är ganska neutral, konsistens som vaniljkräm. Janne tyckte det smakade smultron. Det var inte så tokigt alls.

Vi promenerar vidare mot Little India och här känner jag mig inte trygg. Hela gatan där vi går är full av män, inte en kvinna syns till. Min tröst är att jag ser hela tiden den stora gatan, Seragon Road, framför mig. När vi kommer fram dit känns allt lite mer som vanligt igen. 

Vi besöker senare på dagen Bugis Villige och äter middag på Scretzer vid Bugis Junction. Anledningen till att vi gick hit var att jag hade läst att här fanns en food festival. Vi fick veta att festivalen just hade flyttat. Vi stannade och åt trots att restaurangen väl var lite onödigt lyxig för oss. Ölen kostade cirka 40 SEK.

McDonalds´ i Singapore

Hotellrummet på Sun Sun

Kvällen blir lugn. Vi försöker ändå hitta en bar nära hemma. Vi hittar en dörr på samma gata som vårt hotell och öppnar entrédörr. Bakom dörren finns ett mörkt skynke, bakom skynket finns en trapp och lokalen är kolsvart. Vi blir visade vägen med en ficklampa. Vi vänder och går ut igen för det här verkar inte vara en plats för oss. 

Vi köper med oss några öl från en kinesaffär och går hem till rummet istället. Rummet har ingen AC så våra fönster står på vid gavel. Svalt är det inte trots fläkten. Vi sover i alla fall här en natt. I morgon ska vi fortsätta våra äventyr. Vi ska resa till Batam i Indonesien.

Här fortsätter resan