 |
| Gryning i den malaysiska djungeln |
Tåget lämnar Singapore och tjugo minuter senare stannar vi vid den första stationen i Malaysia. Vi är i Johor Bharu, strax norr om Singapore. Här kliver det på massor av malajer och de visar sig vara mycket mörkare i huden.
Kvinnorna har långa chardor i massor av vackra färger. Det är en upplevelse. Vilka kontraster! På tjugo minuter blir världen helt annorlunda. Jag känner mig malplacerad med mina shorts när kvinnorna har långa kjolar. I Singapore var det inga problem alls att gå omkring i shorts.
I gryningen nästa vaknar vi upp. Det har blivit ljust och vi befinner oss mitt i djungeln. Längs tågrälsen går en flod som inte ser ut att vara badvänlig. En ensam man paddlar med sin kanot i denna flod.
Vi var inte ensamma turister på det här tåg så även här hade de nog sett kvinnor i shorts förr. Tåget åker vidare. Vi har luftkonditionering och det är kallt som attan. Det är så kallt att till och med Janne kan erkänna att han fryser.
Natten går i det kyliga tåget och på videon visades oavbrutet några ointressanta filmer med onödigt hög volym. Tåget stannar ibland och kör vidare. Utanför är det mest bara mörkt och vi försöker sova och det går väl hyfsat.
 |
| Kuala Besut platsen för båten |
 |
| Jag med frukosten på båten |
I gryningen nästa vaknar vi upp. Det har blivit ljust och vi befinner oss mitt i djungeln. Längs tågrälsen går en flod som inte ser ut att vara badvänlig. En ensam man paddlar med sin kanot i denna flod.
Tåget stannar strax därefter i en liten stad och sen börjar civilistationen. Några kor, lite risfält, hus mm. Vi kommer fram till Wharf Bharu på utsatt tid. Här tar tågspåret bara slut och platsen känns lite off. Kota Bharu, staden dit vill är närmaste stad.
Här står lokalbefolkning på rad för att fånga upp de turister som ska vidare. En man lägger beslag på oss. Vi hade tänkt oss att stanna en dag i staden Kota Bharu. Vi behöver växla till oss pengar, köpa lite alkohol (eftersom Malaysia är muslimskt finns det bara i kinesaffärer) och att Janne vill klippa sig, men det blir inte riktigt så.
 |
| Nu ser vi Perhentian Island |
Mannen som har lagt beslag på oss tjatar så om att vi ska till båten "den går nu". Han är så påstridig att vi till slut ger oss. Han får köra oss till båten som ska ta oss till Perhentian Island.
Väl framme vid båten i Kuala Besut förstår vi att han får provision på att ta dit turisterna. Vi förstår att vi även blivit lurade på priset, men det var billigt ändå. Nu efteråt vet vi att han lurade oss på priset men det var ju ändå otroligt billigt. Vi betalade ca 40 SEK (samma väg i en riktigt taxi kostade 25 SEK några dagar senare).
Vi kommer med båten till Perhentian Island. Vi har inga kontanter, ingen alkohol med oss och Janne är långhårig. Vi satt i alla fall på båten och vi börjar fundera över var vi ska bo. Vi vet att vi ska bo på Long Beach på Perhentian Island Kecil, den lilla ön. När vi kommer fram finns det inga rum lediga, så den funderingen var helt onödig.