Där ligger världens ände |
Vi är tillbaka i Albufeira på Algarvekusten. Andra veckan blir vädret mycket bättre. Vi solar och badar en helt del. Äter ute på restauranger och faktiskt på balkongen också (utan att bli sjuka).
En dag hyr vi en bil för att åka till Sagres och Cap Vincent. Cap Vincent är Europas västligaste punkt på fastlandet. En gång i tiden kallades det "världens ände". Här har Henrik Sjöfararen har haft en seglarskola. Här i Cap Vincent är det fint, med branta klippor och det är nästan så man kan känna att världen tar slut här.
Världens ände |
Vid Henrik Sjöfaranes sjöskola |
Henrik Sjöfararen levde 1400-talet och det han har varit betydelsefull för Portugals utveckling av sjöfarten över bland annat Atlanten och för att hitta sjövägen till Indien.
På vägen hem åker vi in i staden Lagos, som vi tyckte var en fin stad. Vi promenerar i en grön fin park och lite längs havet. Vi fortsätter hemåt med lämnar havet för en stund och kör till staden Silves.
Staden Silves har en större fästning som jag väl egentligen ville titta på men det börjar bli sent så vi stannar inte utan fotograferar fästningen på håll och kör sedan vidare.
Vi har under våra två veckor på Algarvekusten inte varit så förtjusta i maten vi ätit. Maten har ofta varit färglös och simmat i någon buljong och inte särskilt gott. Vi har heller inte hittat några höjdarviner som vi har druckit.
Mer mat på balkongen |
Efter två veckor blir det dags att åka hem igen. Naturligtvis har regn och magsjuka påverkat vad vi tycker om Algarvekusten. Det är fina klippor längs havet och stranden är relativt stor och fin och det är väl just det som vi har gillat. Så klart har vi haft trevligt och vi har sett en massa, men just nu längtar jag inte tillbaka till Algarvekusten.