Rundtur på ön Sal - Kap Verde

Havet vid Buracona
Nu har vi varit i Santa Maria i två dagar och lärt känna vårt närområde. Idag har det blivit dags att upptäcka lite mer av ön Sal. Vi ska följa med på Vingresors ö-rundtur. Ön är inte mycket större än att det räcker med en halvdagsutflykt. Bussen hämtar oss vid halv nio och vi ska vara hemma igen cirka klockan två på eftermiddagen.

Vi blir hämtade i en liten buss med cirka 15-20 personer och lämnar snart den lilla staden Santa Maria och det tar max en kvart till första stoppet, byn Murdeira.

Här stannar vi för att titta på berget Monte Leão (Lejonberget). Det är inget högt berg men sägs vara en av öns mest fotograferade objekt och har man lite fantasi kan man se att berget liknar ett lejon. Nej, idag ser vi inget berg för det är så disigt att det är totalt osynligt. Vi glädjer oss åt att ändå ha fått titta till en liten strand i en annan by.

Vi åker vidare och passerar genom staden Palmeria. Här stannar vi inte utan åker bara igenom. Det mest intressanta vi ser är att befolkningen hämtar sitt dricksvatten vid en vattenstation. Vi tog inte reda på mer om hur det gick till, men det hade varit intressant att få veta om vattnet kostade pengar. 

När bussen stannar nästa gång är vi vid Buracona. För att komma hit har bussen kört långsamt på gropiga och oasfalterade vägar. Här i Buracona finns "Blå Ögat" som havets vågor har skapat. Det "Blå Ögat" är ett stort hål i klipporna. Hålet sägs vara 80 meter djupt. Tittar man ner i hålet kan man se det blå havet längst ner. Ramlar man i måste man dyka djupt under klipporna för att ta sig därifrån.

Blå Ögat som idag var grått
Giftig frukt som låg längs vägarna

Det är fortfarande disigt så något blått öga såg vi inte idag, men dock ett stort hål. Så här hade det kunnat se ut. Det var tillåtet att gå väldigt nära det stora hålet. Ni kan gissa om Susanne var orolig för att någon skulle falla ner. Här vid Buracona tittar vi också på de starka vågorna som slår in mot lavaklipporna. Det är rätt maffigt att se kraften från havet och naturen är väl rätt mäktig just här.

Bussen åker vidare mot öns största stad, Espargo. Strax innan vi kommer fram till Espargo passerar vi ett område med kåkstäder. På långt håll tror Susanne att det är en sopstation för det är vad det ser ut som på långt håll. Ju närmare kåkstaden bussen kommer ser man att är bostadshus och att det bor människor där. Intressant, otäck och tragiskt. Kap Verde är ändå ett fattigt land. 

Framme i Espargo börjar vi med att besöka ett kvinnokooperativ, en liten butik som bara sålde varor som tillverkats på Kap Verde. Mest intressant var nog de små dockor i alla tänkbara former som tillverkats av bananskal.

Kyrkan i centrala Espargo
Central gata i Espargo

Vi köper ingen docka för att vi har någon idé om att köper man en souvenir ska man använda den och inte bara ställa den i en hylla. Oscar köper en nyckelring med orden "No Stress" och vi vuxna köper med oss en ett paket kaffe och kaffet odlades naturligtvis på öarna. I butiken finns också bananlikör tillverkad på Kap Verde som man kan smaka. Janne smakar på likören och visst smakar den lite banan men smaken av Grouge (sprit tillverkad på Kap Verde) var uppenbar.

Cirka 100 meter från affären ligger det centrala torget i Espargo. Här finns en liten kyrka, några affärer, några barer och fritt WiFi. Våra mobiler i fickan talar om att de har fått kontakt. Vi promenerar med vår grupp till en restaurang. Här ska bussen hämta oss om cirka en timme.

Ingen hägring idag
Nu får vi en timme att göra vad vi vill. Vi börjar med öl och Coca Cola på restaurangen där vi blivit lämnade. Sen går vi tillbaka till torget med kyrkan, affärerna, barerna och gratis WiFi.

Vi sätter oss på en bänk på torget, tar några foton av omgivningarna och passar på att kolla Facebook och tala om för världen var vi befinner oss. Janne och Oscar Facetimar med Sverige för att visa hur det ser ut i Espargo. Vi avslutar med att titta in i två av affärerna och köper lite småsaker. Sen går vi tillbaka till bussen som som är max fem minuters promenad bort. Vi väljer några gator vi inte gått på för att kanske se något mer nytt innan vi lämnar Espargo.

Bussens nästa mål är ta oss till en plats där vi ska se en hägring. Mitt i öknen stannar bussen och vi kliver ur. Vi tittar mot horisonten och bör kunna se en hägring. Tyvärr förstör det disiga vädret även denna upplevelse, men vi tror ändå att vi förstod. Om himlen hade varit blå hade den speglat sig i ökenljuset och vi hade inbillat oss att vi såg vatten. Vi kunde se en slags hägring även idag men det var inte blått ljus utan ljuset från en disig himmel och det var inte blått.

Bussen fortsätter strax därefter till utflyktens sista stopp, saltgruvan Pedra de Lume. För oss är det dagens höjdpunkt och det vi sett mest fram mot. Saltgruvan har skapats i en vulkankrater av att grundvatten kommit upp i kratern och skapat vad vi kan kalla en sjö. Vi ska bada i saltgruvan och prova på hur det är att flyta i saltvatten. Vi vuxna har gjort det förut men för Oscar blir det en ny och kul grej, att flyta på saltvatten.

Vägen ner till saltgruvan
Janne och Oscar flyter

Oscar flyter
Oscar försöker simma

Janne flyter
En saltbassäng

När bussen parkerat går vi genom en tunnel och nedför en ganska lång backe innan vi är framme vid badet. Det finns omklädningsrum men vi byter om på "stranden". Vår guide har tagit med sig tidningar vi kan få låna för att bättre visa på våra foton att vi flyter. Vattnet i gruvan är någon mindre salt än Döda havet, men flyter gör man utan problem och visst är det en kul grej att ha provat på.

Vi är cirka en timme vid badet och det räcker gott till både bad och omklädning. Vi köper med oss en påse salt som souvenir, även det en souvenir man kan använda.

Lunch mitt i solen
Cirka tjugo minuter efter att bussen lämnat saltgruvan är vi hemma på hotellet igen. Det har varit en trevlig rundtur som absolut rekommenderas även om just vi hade  lite otur med det disiga vädret.

Vi byter om lite snabbt och gå sen ut på stan för att äta lunch. Vi provar ett av alla de ställen som Vingresorna har rekommenderat. Det är inte direkt varmt i luften (21-23 grader) så vi väljer att sitta utomhus mitt i solen. Alla tre äter hamburgare.

Eftermiddagen tillbringar vi på stranden och i hotellets närområde.

På kvällen går vi till torget mitt i Santa Maria och väljer en restaurang vi inte ätit på tidigare. Tyvärr minns vi inte namnet på restaurangen men den låg vid torget. Anledningen till att vi väljer just den restaurangen är att de sägs servera lokala specialiteter.

Oscar och Susanne beställer det billigaste som finns på menyn, pasta och tonfisk. Det var både mycket, mättande och gott. Janne beställer något grillspett som serveras i en hängande liten ställning. Jannes mat var också god och han fick precis som vi fått tidigare två olika tillbehör, både ris och potatis. Vi är nöjda med både mat och service men det blir ingen ny favoritrestaurang.

Grillspett till middag
Juldekorationer på torget i Santa Maria

Efter middagen går vi till Ocean Café som vi vet att vi gillar. Vi går dit bara för att surfa en stund. De har gratis WiFi och den fungerar verkligen. Sen går vi hem och sitter på vår balkong och spelar flaggspelet, Kan inte minnas vem som vinner just den här kvällen men troligen är det Janne igen, Oscar två och Susanne tre.

I morgon kommer vi troligen att ta oss till Turtle Beach, På den stranden finns "Turtle SOS Cabo Verde", en frivillig organisation som skyddar och omhändertar sköldpaddor. Vi följer organisationen på Facebook och vet att det finns sköldpaddsägg där på stranden och äggen kan kläckas vilken natt som helst...