Vi tar lokalbussen till vackra Positano

Oscar högt upp i Positano

Idag fyller Janne år så vi började dagen med att gratulera honom. Oscar och jag har köpt några små presenter medans Janne fick sitta ensam på en bar vid Tassotorget och vänta. Presenterna var en fin olivolja, tryffelpasta och ett lite finare rivjärn till parmesanost.

Efter frukosten var det dags att engagera sig i dagens utflykt. Idag ska vi till Positano, den välkända staden som är byggd på en bergsvägg och vi hade sett på bilder att där fanns en riktig strand. Vi packade en väska med badkläder innan vi gav oss iväg till busstationen.

Vi hade läst på att man kunde ta sig till och från Positano både med buss och båt men eftersom busstationen låg alldeles vid vårt hotell bestämde vi oss för att åka buss åt båda hållen. Vi köpte tur och returbiljett på bussen men det ska visa sig att tillbaka till Sorrento åker vi inte buss.

Det tog cirka 40 minuter att åka buss från Sorrento till Positano. Väl framme såg det inte ut som vi förväntade oss och starten på vårt besök i Positano blev minst sagt förvirrande. Vi undrade var vi skulle ta vägen och vi var inte de enda turisterna som undrade.

Positano är som sagt byggt på en bergsvägg och hållplatsen där bussen släppt av oss låg högst upp i bergen. Här fanns inte mycket alls som en turist efterfrågar. Förmodligen ligger det Positano vi vill se längre ner i bergen. Vi stod en stund och undrade om det var meningen att vi skulle gå hela vägen ner och vi hittade ingen bättre lösning än att gå.

Där ner ligger stranden i Positano
Kyrkan mitt i Positano

Det var väl ganska fint att gå där vi gick  trots förvirringen. Till en början följde vi bara vägen neråt men efter en stund började det skyltas mot stranden. Vi följde strandskyltarna genom små gator (där bussen inte kunnat ta sig fram) och trappor i trånga gränder. Det var fint och charmigt. Snart såg vi att det fanns ett centrum långt där ner och en strand.

Ju längre ner vi kom desto mer uppenbarar sig följande fråga. Hur ska vi göra för att ta oss upp till bussen igen? Vi såg ingen lokaltrafik och inga taxibilar och att gå upp hela vägen upp var otänkbart. Det skulle vara alltför jobbigt och det skulle ta tid.

Vi fortsatte så klart nedåt och kom fram till vad man troligen kallar Positano centrum. Mitt i centrum fanns kyrkan och stranden ligger alldeles bredvid. Runt kyrkan fanns det affärer men av någon anledning tittade vi inte alls i affärerna. Vår ambition var fortfarande att vi skulle bada men inte riktigt ännu. Vi behövde ta reda på hur vi ska komma härifrån.

Det blev mulet vid lunchtid
Stranden i Positano

Vi gick mot havet och den lilla hamnen vi såg. Vid hamnen fanns det flera turistbåtar som lade till och så klart fanns det även en liten biljettkiosk där man kunde köpa biljetter till båtturerna. Jodå, det fanns båtar som gick tillbaka till Sorrento också. Vi köpte så klart biljetter och båten skulle gå tillbaka vid 16:00. Där stod vi nu med både båtbiljetter och returbiljetter för bussen.

När hemresan kändes tryggad kunde vi börja slappna av och vi ville fortfarande bada men det hade börjat regna eller i alla fall duggregna. Vi bestämde oss för att slå oss ner på en restaurang och vänta ut regnet. Vi valde bort några restauranger eftersom priserna var skyhöga men hamnade sen på en av restaurangerna längs strandpromenaden. Innan vi satt oss till rätta vid vårt bord på restaurangen hade duggregnet övergått i skyfall.

Båten från Positano till Sorrento
Vi lämnar Positano

Regnet avtog så småningom. Vi hade ätit lunch och eftersom vi nu hade en tid att passa med båten så blev det lite stressigt att börja bada. Vi struntade helt enkelt i att bada och Oscar var heller inte så intresserad av att bada längre. Vi gick mot båten som skulle ta oss tillbaka till Sorrento.

Båtresan tillbaka till Sorrento var behaglig. Vi satt i varsin solstol (i skuggan) och tittade mot land. Det spelades lugn och fin musik i högtalarna. Det var svårt att inte bli lätt nostalgisk när de spelade Gente di Mare med Umberto Tozzi. Vi var ju trots allt i Italien.

Bussvägen går här uppe bland bergen
Snart tillbaka i Sorrento

Bortsett från musiken var det mest fascinerande att från båten kunde man se att bussvägen till Positano varit betydligt läskigare än vi vetat om.

När vi åkte bussen till Positano var det trångt i bussen och vi fick ståplatser. Vi såg inte var bussen åkte, men nu från båten såg man tydligt hur vägen slingrade sig längs bergsväggarna och mer eller mindre hela tiden fanns ett brant stup alldeles vid vägkanten, ett stup rätt ner i havet. Det kändes bra att inte ha vetat om hur vägen såg ut och att nu sitta på båten på väg tillbaka.

Utflykten till Positano hade varit jättebra. Positano är en mysig och trevlig stad och det var coolt att se hur de byggt husen längs bergväggarna, alla små gränder och kyrkan längst ner i mitten. Det finns inget ont att säga om Positano och ett besök rekommenderas.

Trappor mellan hamnen
och centrum i Sorrento
Tillbaka vid utsiktsplatsen i Sorrento.
Utsikt över hamnen och Vesuvio

När båten lägger till i Sorrento promenerar vi mot centrum via några trappor. Trapporna visade sig leda till den utsiktsplats där vi beundrade utsikten första kvällen. Nu är det vår sista kväll så vi stannar till en stund och beundrar utsikten även denna gång. Innan vi går vidare mot hotellet stannar vi till i en gränd på en bar/café som vi inte hunnit med tidigare, bara för att få det gjort. 

På kvällen köper vi hem italienska delikatesser och äter på balkongen, vad vi kallar italiensk buffé. Det blir Jannes födelsedagsmiddag och alla är mer än nöjda med allt det goda. Det är vår sista kväll i Sorrento så vi vuxna sitter kvar på balkongen länge och tittar på trafiken på gatan nedanför och räknar kunder som besöker Gelaterian nedanför. Det var inga stora händelser men vad gör det när man befinner sig i Sorrento.

I morgon reser vi vidare till sista stoppet på denna resa. Vi har valt att lägga oss lite närmare Rom för att ha nära till flygplatsen när vi ska hem. Vi har valt att bo i Terracina som ska bli en vecka med sol och bad.