Infinity Poolen och Breezeo var platser vi gillade

Oscar i Infinity Poolen
Efter att ha tittat oss omkring på vårt nya fina hotell - Royal Cliff Grand Hotel i Jomtien, Thailand - var det äntligen dags att få prova på poolerna. Det fanns många pooler på området men de vi gick till var de vi såg från vår hotellbalkong.

Den poolen som blev populärast var saltvattenpoolen som låg närmast havet. Nej, inte för att det var saltvatten i den utan för att det var en Infinitypool. Precis som vi tyckt tidigare är det bara så trevligt att hänga över kanten och ta miljoner foton bara för att det ser så häftigt ut. Nu var inte denna infinitypool världens finaste, men det var i alla fall.

Infinitypoolen blev som sagt favoriten trots att den nedsänkta baren fanns i en sötvattenpool strax bredvid. Vi badade så länge det var möjligt, tills vi tröttnade och gick tillbaka till hotellet.

Vi hade redan tidigare på dagen varit ner till stranden och upptäckt Restaurang Breezeo, som vi gillade. Restaurangen tillhörde vårt hotell och som låg alldeles vid havet. Vi hade tagit reda på att det gick att äta där även på kvällarna så det bestämde vi att vi skulle göra.

Janne i Infinity Poolen
Efter att ha fixat till oss lite, duschat, byt shorts och t-shirt tog vi hissen ner till stranden. Det satt inte mycket folk på restaurangen men det hade nog sin förklaring, som vi återkommer till. Vi satt oss vid ett lämpligt bord en bra bit från havet. Janne och Oscar beställde varsin stor skaldjurtallrik och Susanne beställde pasta med skaldjur. Skaldjurstallrikarna var enorma, maten var jättegod och service var ledig men excellent.

Nu var det ändå inte maten, drycken och servicen vi skulle komma att minnas från Restaurang Breezeo. Det vi skulle minnas är havet. Restaurangen låg lite högre än havet uppbyggd på en, låt oss säga, en cementbrygga. När havet kom in mot land slog de enorma vågor mot cementbryggan. Halva restaurangen var genomblöt. 

Till en början var det lite otäckt och kanske en anledning till att många valde bort restaurangen denna kväll. Susanne frågade personalen om det var normalt med alla dessa vågor och fick veta att det var normalt ibland. Troligen var det flodvågor på väg in och kanske påverkade regnsäsongen blåsten. De smällde och dundrade hela tiden och mellan varven blev man lätt nedstänkt.

Vågor som slår mot restaurangen
Vågor som slår mot restaurangen

Personalen verkade inte alls bekymrad men höll sig så klart borta från allt det blöta. Anledningen till att halva restaurangen var blöt var för att det stänkte, inte för att vågorna gick in i restaurangen.

Efter en stund vande man sig och det blev riktigt mysig. Oscar var nog den som var mest fascinerad och stod beredd med kameran länge för att kunna fånga en av alla vågor på bild. När vi lämnade restaurangen var vi lätt fuktiga allihop men vad gjorde det vi skulle ju bara tillbaka till hotellrummet.

Oscar äter skaldjurstallrik
Oscar, Janne och jag på Breezeo


När vi lämnade Restaurang Breezeo trodde vi att vi skulle äta lunch där nästa dag och det gjorde vi, men det blev sista gången. Breezeo var en plats vi tyckte mycket om och vi skulle komma tillbaka fler gånger, men inte för lunch.

Havet hade lugnat sig nästa dag och vi gick ner på stranden för att bada, vilket vi inte hade gjort denna första dag på Royal Cliff Grand Hotel. Här nere på stranden hittade vi, en enkel thailändsk liten restaurang där vi satt med fötterna i sanden. Här hittade vi slutligen vårt riktiga lilla paradis i Jomtien...