 |
| Snart framme på Koh Lanta igen |
Vad vi hade pratat om innan vi åkte var att vi skulle vara på Koh Lanta hela tiden och eventuellt göra en utflykt till någon annan ö. Vi skulle göra en snorklingsutflykt till Koh Rok för att vi tyckte om det var fin snorkling där. Susanne hade ett önskemål om att få åka till stranden Kantiang, där restaurangen Same Same but different finns för att äta lunch en dag, eftersom vi aldrig varit där. Det var planerna...
Flygplanet landade i Krabi, via Bangkok, vi hade förbeställt en bil som skulle köra oss till Southern Lanta Resort och vi kom fram strax före lunch. Vi bodde på samma resort som vi brukar men det var stort att vi bytt vår ständiga bungalow D04 till nummer D02.
Dagarna på Southern Lanta Resort gick sin gång även i år. Frukost på resortet och förmiddagarna i poolen. Lunch på någon restaurang vid stranden och bad i havet på eftermiddagen. Några solnedgångar såg vi som vanligt och kvällarna avslutades med middag på någon av restaurangerna på stranden, på Sawasdee uppe vid gatan eller så tog vi tuk-tuk till byn Saladan. Allt var ungefär som vanligt.
 |
| Solnedgången första kvällen |
 |
| Old House - ny favoritrestaurang |
I byn Saladan blev det som vanligt en hel del shoppande som badtofflor, t-shirtar, solglasögon mm. I Saladan hittade vi i år också en restaurang som blev en ny favorit, Old House. Vi åt där en gång men när vi skulle tillbaka hade den stängt, för säsongen. Det var mycket som stängde för säsongen i år och vi var inte här senare än vi brukar vara.
Jag vet inte om det var färre människor på Koh Lanta i år än det brukar vara, men det kändes så. Det var färre folk i poolen och det var färre folk på restaurangerna. Inte heller runt SongKran, det thailändska nyåret, kom det några mängder av thailändare som bodde på resortet. Det var helt enkelt väldigt lugnt i år. Det finns fortfarande gott om svenska barnfamiljer men även de kändes färre. Oscar träffade ingen kompis i år, men han verkade heller inte bekymrad över det. Han trivdes bra ändå och han har blivit stor nu och känner sig hemma på Klong Dao Beach.
 |
| Long Beach när det går att bada |
 |
| Inregnade på Slow Down |
Trots lugnet gjorde vi lite saker. Redan första dagen tog vi en tuk-tuk till Long Beach, sydligaste delen. Vi skulle titta på resortet där vi bodde förra julen, sola och bada och äta lunch på Moon Walk Bar, sen avsluta dagen med middag på Papaya ute på gatan. Den här dagen hade dock tidvattnet tagit över stranden och det gick inte att bada. Det blev istället en promenad längs hela Long Beach och lunch på Funky Fish i andra änden av stranden. Det gjorde väl inget, det blev en jättetrevlig dag.
Några av våra eftermiddagar var lite annorlunda i år mot tidigare år. Vi hittade till stället "Slow Down", på södra Klong Dao Beach. Här fanns ett biljardbord och Happy Hour klockan 16:00. Slow Down ligger en bit från Southern Lanta Resort men att gå längs stranden är inga problem.
Vi vuxna fick goda eftermiddagsdrinkar och Oscar fick glass. Naturligtvis spelade vi biljard också, med Oscar, vid flera tillfällen. Vissa eftermiddagar i veckan fanns vollybollträning för barn (läs svenska barn). En av eftermiddagarna blev vi inregnade och tog en tuk-tuk hem.
När vi hade hittat Slow Down så hittade vi även en restaurang på Klong Dao Beach som vi tyckte om. Vi minns inte vad restaurangen heter men man gick upp en trappa och satt på en vitmålad veranda. Här serverades mestadels indisk mat.
 |
| Utsikten från den indiska restaurangen |
 |
| Vattenkrig i Saladan på SongKran |
En annan dag tog vi en tuk-tuk till Long Beach igen. Det här dagen var allt som det brukar igen. Vi tittade på resortet Good Days Lanta, där vi bodde förra julen och åt lunch på Moon Walk Bar. Moon Walk Bar är ett ställe vi gillar.
Den 11 april åker vi med på en snorklingsutflykt till Koh Rok, som vi hade bestämt. Utflykten rekommenderas varmt. Snorklingen är fantastiskt fin och man serveras varm lunch på en fantastiskt vacker strand.
Vid 15:30 tiden är vi tillbaka på vårt resort igen och har precis hoppat ner i poolen. En man som arbetar på resortet kommer lugnt fram till poolen och framför meddelandet att vi ska lämna stranden och bege oss upp i bergen. Det har varit jordbävning och en tsunamivåg har skapats. Separat inlägg kommer.
Den 13 april firar vi som vanligt SongKran inne i Saladan. Vi sätter oss på en tuk-tuk för att åka in till Saladan och vi är beväpnade med vattenpistoler. Som vanligt är vi dygnsura när vi kommer in till stan. Vattenkriget inne i stan har ändå inte riktigt börjat så vi börjar med en lunch på en av restaurangerna vid bryggorna, så har vi alltid gjort och så även i år.
 |
| Oscar leker med badkameran |
På gatan står hundratals turister (mestadels) och thailändare och laddar sina vapen om och om igen. Allt är galet hejdlöst roligt. Oscar gillar verkligen den här dagen. Vattenbrist existerar inte...
Tiden gick, vi skulle snart åka hem och vi hade fortfarande inte gjort någon utflykt till en annan ö. Vi hade heller inte varit besökt restaurang Same Same but different på stranden Kantiang. Eftersom vi varit på Koh Lanta så många gånger har vi även besökt de flesta av öarna runt omkring. Vi visste helt enkelt inte vilken ö vi ville åka till, men restaurangbesöket skulle vi väl kunna klara av.
På stranden Kantiang finns även ett riktigt fint lyxhotell, visste vi. Vi kände mycket väl till hotellet Pimalai men det hade aldrig funnits på kartan att vi skulle bo där. Av någon oförklarlig anledning börjar vi surfa på hotellet och börjar snart ta reda på vad det kostar att bo där.
Tiden gick, vi skulle snart åka hem och vi hade fortfarande inte gjort någon utflykt till en annan ö. Vi hade heller inte varit besökt restaurang Same Same but different på stranden Kantiang. Eftersom vi varit på Koh Lanta så många gånger har vi även besökt de flesta av öarna runt omkring. Vi visste helt enkelt inte vilken ö vi ville åka till, men restaurangbesöket skulle vi väl kunna klara av.
På stranden Kantiang finns även ett riktigt fint lyxhotell, visste vi. Vi kände mycket väl till hotellet Pimalai men det hade aldrig funnits på kartan att vi skulle bo där. Av någon oförklarlig anledning börjar vi surfa på hotellet och börjar snart ta reda på vad det kostar att bo där.
Det finns riktigt dyra rum, men vi tittar på det billigaste rummet de har. Visst det kostar men en natt, det är vi värda. Dagen efter bokar vi därför en natt på lyxhotellet Pimalai - det får bli utflykten på denna resa. Och det blir en riktigt trevlig utflykt...