 |
| Utsikten från vår balkong |
I början av augusti 2011 reser vi med Solresor en vecka till Dubrovnik. Vi har valt att bo på hotell Dubrovnik Valamar Club och vi har bokat all-inclusive light vilket innebar att vi har mat och dryck vid alla måltider. Vi har av någon okänd anledning även betalt för att ha havsutsikt. Det är sent och mörkt när vi kommer fram, men vi hinner äta lite samt att titta till stranden och poolen.
Första dagen är vi nära hotellet hela dagen. Vi badar på stranden nedanför hotellet. Stranden heter lustigt nog Copacabana. Det är en stenig strand men det vet vi efter att ha läst på så det är ingen överraskning. Visst går det att komma i vattnet men det gör ont i fötterna. På stranden finns några strandbarer, men inget som faller oss i smaken direkt så vi är inte här så många fler gånger.
På hotellet finns en stor jättefin pool och där är vi desto mer. Här finns barnklubbar och aktiviteter i massor, som vattenjumpa, basket, minigolf, vollyboll, tennis mm. Under veckan hinner vi vara med på vattenjumpa någon gång, vi utnyttjar basketkorgarna någon gång och spelar pingis flera gånger.
På vår balkong sitter vi varje eftermiddag och njuter av utsikten. Vi har aldrig någonsin haft så fin utsikt från en hotellbalkong. Dagligen passerar stora kryssningsfartyg och det var fascinerande att se hur stora de är.
Redan första kvällen är vi tvugna att ta oss utanför hotellet för att se vad som finns. Vi hittade en lite galleria (och den var liten) där stannar och tar vår första kroatiska öl. Hit går vi vid några fler tillfällen på kvällarna bara för att komma bort från hotellet.
 |
| Vårt hotell från havet |
 |
| Oscar på utflyktsbåten till skärgården |
En dag gör vi en utflykt i Dubrovniks skärgård. Vi har stora förväntningar om resan men de uppfylls inte. Vi ska åka båt till tre av de Elafitiska öarna och vi har möjlighet att bada vid på alla tre öarna. Det ska finnas sandstrand på någon av öarna och det är inte vanligt i Kroatien.
Stränderna är väl lite si och så, men det är inte stränderna som är problemet. Problemet är båten. Båten är en transportbåt och ingenting annat, det är tokmycket folk så själva båtresan som vi har hoppats mycket på blir riktigt trist. Senare på dagen får vi möjlighet att ligga längst fram i fören och kommer på så sätt bort från alla människor så det känns väl lite bättre. Behållningen blir ändå att det är trevligt att se lite från havet.
 |
| En fin bro vi såg från Copacabanastranden |
En underbar båt hade varit en segelbåt eller någon slags katamaran med max 15- 20 människor ombord och de hade dessutom serverat dryck.
En dag annan dag tar vi lokalbussen från hotellet in till Dubrovniks gamla stad. Dubrovniks gamla stad är ett UNESCO:s världsarv och det ville vi inte missa.
När bussen stannar går vi direkt innanför murarna och gör en snabbtitt på staden. Vi har planerat att bada nära den gamla staden så vi gick ganska snart utanför muren igen för att leta efter båten till ön Lokurm. Båten till Lokrum tar cirka tio minuter och går varje halvtimme så vi åker dit för att bada.
Ön Lokrum är en nationalpark. Här finns någon restaurang men vi var aldrig där. Här finns påfåglar som springer omkring på området och vad som framförallt fiinns är möjligheter att bada. Vi badar naturligtvis och här badar man fån klippor. Det finns gott om badstegar fästa på klipporna så för oss är det inga problem att komma varken upp eller ner ur havet.
 |
| Klippor på ön Lokrum |
 |
| Klippor på ön Lokrum |
Janne och Oscar snorklar lite. Det finns fiskar att titta på och det var rätt fint men de ser ingenting speciellt vad de kan minnas. Vi promenerar runt bland klipporna, och det är inte det lättaste på alla platser. Blöta badtofflor är ingen höjdare.
 |
| Oscar hoppar från klippor på ön Lokrum |
 |
| Huvudgatan i den gamla staden |
Det är många som hoppar från klipporna och Oscar vill naturligtvis hoppa. Det är riktigt roligt för honom eftersom han är en hejare på att simma och klippor som dessa har han aldrig hoppat från tidigare. Han hoppar och hoppar och hoppar. Bredvid på klippan står hans mamma smått orolig inför varje hopp och hon blir lika lättad varje gång han tittade upp ur havet. Oscar kallar klippan för "Mini Acapulco".
Ön Lokrum är absolut värd att besöka. Det är både fint och roligt att bada från klipporna. Efter bad och promenad är det dags att åka tillbaka till Dubrovnik. Vi behöver äta lunch.
Tillbaka i Dubrovnik sätter vi oss på första bästa restaurang där precis varenda turist passerar. Italiensk restaurang med pasta, pizza och sallader.
Vi hadr hittills, pga all-inclusive, ingen större koll på restaurangpriser i Dubrovnik, men här är det inte särskilt billigt. Drycken är nog billig men maten är Sverigepriser. Sätter man sig på första bästa restaurang där alla turister passerar får man nog räkna med att betala en del. Maten är i alla fall god och det är trevligt att inte äta på hotellet.
Efter lunchen är det dags att promenera på muren. Man betalade ett inträde och så är det bara att gå. Vi får vid inträdet veta att muren är cirka 25 meter hög och cirka 2 kilometer lång och att det tar ungefär en timme att gå runt.
Nu visar det sig att det var betydligt mycket jobbigare att gå än vi har räknat med. Det är 30 grader varmt, det är mycket trappor och inte har vi tänkt på att vi borde haft vatten med oss upp på muren. Men det finns det andra som tänkt på. Att vi borde haft vatten alltså...
Vid åtminstone fyra platser längs muren fanns det drickor att köpa. Vid en plats finns till och med en inomhusbar med luftkonditionering. Det är frestande att sätta sig där och ta en öl men vi har ju inte tagit oss 25 meter upp på en mur för att sitta och dricka öl. Dessutom har vår promenad nästan bara börjat.
Trots att man till stor del längtar till att promenaden är över så är det en fantastisk promenad. Hela Dubrovnik är en så fantastiskt fin stad och havet runt omkring gör inte utsikten sämre. Det är helt enkelt fantastiskt fint. Har du möjlighet och orkar vandra på muren så tycker vi att man ska göra det.
